www.henrik.lindholm.blogspot.com

Ja!

2012-02-14T10:57:00.002+01:00

Nu drar jag en gräns. Jag tänker göra något sjukt intressant som examensjobb. Jag är helt förbaskat utled på att jämnt röra mig mellan torra teorier om ett kommersialistiskt samhälle bestämt åt mig vara dem enda rätta. Jag tänker jobba med hänförelse, med kreativitet och lust, och till min hjälp har jag allt jag någonsin lärt mig, och min nyfikenhet. På pappret kommer jag hänvisa till arkitekturteori och liknande, men under ytan kommer jag plantera själ och poesi. Fucking punkt.

wikiP

2011-11-19T15:42:00.002+01:00

Då fyller jag den 19:e november för 24:e gången. En dag som vilken annan. hmm; 19 och 24. undrar vad som hände 1924. WIKIPEDIA SAYS:

8 januari - Renhållningsarbetarna i Sundsvall går ut i strejk.
12 februari - Tutankhamuns grav öppnas.
1 april - Adolf Hitler öms till fem års fängelse och 500 guldmark i böter i högförräderiprocessen efter ölkällarkuppen 1923 ^[3].
28 september - Sveriges dittills två sista obestigna bergstoppar, Sareks nordtopp och Suchtkammen, meddelas vara uppnådda.
30 december - Den Amerikanske astrnonomen Edwin Hubble anger att det existerar flera galaxer.
1924 - Arbetet med den första Volvon påbörjas.
1924 - Herointillverkning förbjuds i USA

Det verkar vara ett ganska känt år ändå, och ändå visste jag inget om det. Konstigt att sånt där händer. Därför tackar vi wikipedia. För att wikipedia ger oss information, och, kan förströ oss när vi är i väntpauser. såsom nu. Önskar mitt kaffesällskap ville höra av sig snart! Över och ut !

.There is something in... -// THE VOID //- (flyer)

2011-10-26T16:42:00.001+02:00

Världen i ett sandkorn

2011-10-03T23:13:00.003+02:00

Intuiteten är styrkosan som omedvetet för oss längre in i våra intressen och längre och längre bort från generaliteten. Den tröttsamma och utstuderade generaliteten. Att dyka ner är räddningen, för många. Se under och fascination i något litet, är vad som skapar genier.

Strödd över tid.

2011-09-21T22:09:00.008+02:00

Jag 2008. Nyinflyttad i Växjö. Dagen efter påbörjade jag mina första universitetsstudier och fick för första gången möta många av dem som idag är mina vänner. Blicken osäker och sökande och dränkt av förhoppningar och minnen.

......................................

Jag 2007. Korridorsporträttet som hängde uppe i internatkorren Dala D på Leksands Folkhögskola, togs inne på Fridas Toaltett. Jag minns att jag var lycklig. Varat var en korslek av äventyr, av mörker och ohejdbart ljus, ett äventyr, som jag älskade för så mycket.

................................

Hösten 2008 bearbetade jag sorgen av att ha lämnat Leksand för äventyret ut i det okända.
Att byta gammalt mot nytt var mig då en relativt obeprövat, och jag var så tveksam över vad jag gjort. Jag älskade så många, men kunde inte längre ta dem i famn och bli tröstad. Allt fortsatte snurra och snart märkte jag inte att allt hade förändrats.
Här är en film jag gjorde under denna period, som jag fortfarande idag tillägnar dem alla. Kärlek.

Text & Musik: Tomas Andersson Wij - Sanningen om dig

........................................

Är det konstigt att man blir konstnär. Är det konstigt att man släpper alla andra hållpunkter än dem känslobeskrivande, när man får till skänks ett liv som är så vackert. Är det konstigt att vilja skänka sig sig själv och sina känslor och sin person och mystik, nu som då. Är det konstigt att bli rörd till tårar av förändring, när man klarat sig genom mörker och ljus och aldrig märkt det förrän handen bläddrar förbi de sidorna många tider från bortom imorgon. Att se sig själv, utifrån, är det konstigt man blir både rädd och ödmjuk och stolt.

Kontraster in humanus

2011-09-19T10:33:00.007+02:00

Levar konjunkturer. Hurrar för dem. Hurrar för olikhet och mångfald på ömsom sida enfald. Homogenitet har aldrig varit en hållbar strategi för någonting. Om människor skall klara av att hålla sig, måste de få se skillnader, välja sida, bli en identitet. Generaliteten gör ingen varken nöjd eller upprörd. Hellre uppröra än inget röra, för då har man satt igång en konjunktur för gillning/antigillning. Tänker därför bestämma mig själv för att företeelsen "tjejmiddag", är ett gängse och reko begrepp. Överdrivna grupptillhörighetstillkännagivanden torde alltså vara bättre än inga, så tjejja och killa-på hördenini! Skål! Såtillvida du inte råkar ha egen vilja och egna drömmar förstås, då går det bra att fortsätta bara vara sig själv. Puss!

RYMDEN

2011-09-11T13:49:00.005+02:00

Har kommit på en konsekvens. Nu, alldeles just. Det råkar ha blivit som så, helt enkelt, att jag drar mig hit och här till orda när mina invärtes belöningssystem firar. Firar vad som hälst, egentligen. Det är då jag, drar ut vårtan med roten, om en får drista sig till äckliga metaforer. Ja, och just nu är en sådan stund, just nu, ett vaket och fullständigt medvetet tillstånd och allt som finns är de ekande skallrande tonerna från ett pianosolo som klämts in i i slutet av DJn Deadmau5's episka stycke 'Raise your weapon'. Det skallrar. Även när musiken tystnar, och ögonen är fuktiga. Allt är bara... och inom mig känner jag ett klot av sjudande fullständig vilja. Vad jag vill ha, jag tar...and I take it all. Fyller alla skålar. River alla murar. Kliver vidare... RYMD

min ism

2011-08-03T22:34:00.007+02:00

är/var/blir slutligen och äntligen konstaterat så alltså en hippie. En ism jag alltid hyst enorm omedveten respekt för, men som jag i dagarna upptäckte och tog mig kärleksfullt an. Jag respekterar deras sagor, för dem handlar nästan alltid om människor. Människor och vad som är oss kärast. De handlar om kärlek och deras lott är att leva med sorgen över livets korthet i en god värld där varje främling är en vän, och varje vän är älskad, och varje älskad är sörjd. Att sörja är att minnas vad som förde en framåt, vidare, rusandes med ögonen hårt bundna och händerna famlandes genom en sandstorm av sanningar och lögner och sedan sortera kornen beigha från bruna.

.into the wild

2011-07-29T10:29:00.005+02:00

Relax – Relax Ocean Waves

Kära o du kära, varför är vemodet så vackert. Varför är så mycket av vad jag tycker allra mest om sprunget ur en källa av tvivel. jag är en åskådare och en deltagare i någonting jag inte förstår, jag kan bara lyssna på mina sinnen och känna hur dem flyttar mig, intuitivt och planlöst i rörelse, som om gasen var i botten men jag har släppt ratten och stirrar utåt utan att förstå vad jag ser. är det min mänsklighet som gör mig förundrad. Är det min förundran som säger åt mig att gå, strö mina sinnen över världen, se höga berg inifrån, mig själv utifrån. Om där fanns något att lita på någonsin, vore det inte lusten. Lusten att se klarare och längre, känna. Jag tror det.

den gamle och havet.

2011-07-21T20:28:00.011+02:00

De enda sanningarna som betyder någonting är dem man tror på, andra faller bort och dör och man minns dem inte ens. Det är när man blivit övertygad om en sanning som man börjar skapa sin värld och sig själv utifrån sin högst intressevis anskaffade bank av sanningar. Därför tror jag att människor hamnar där dem hör hemma på något sätt. Man bygger sig själv av små favoriter och lär sig se på världen genom denna legofasad som i grund och fond är ens sonika trygghet, vad som backar upp en när man tvivlar och manar på framåt, knarkar ner en fullständigt av lycka och störtar som en lavin när de undre lagren rycks undan. Det är lätt för mig att förstå varför människor hänförs av sagor. Man sätter sig själv i ett läge där man accepterar vad som än händer, och världen blir då varken mer eller mindre, den är obestridligt abstrakt och man finner sina egna vägar att beskriva den. Sanningarna om världen samlar sig på hög och jag tror man är en klokare människa om man är öppen för dem. Detsamma gäller för musik, film, teater, dans och konst uti den allra minsta kulturförgrening. Kultur gör smart av dum, en tes jag håller som sanning tills murarna faller.

Fylld

2011-07-16T11:45:00.002+02:00

Tar det lugnt, andas det där extra andetaget och sölar lite extra. Gör lite mer av varje sekund, låter dem gro frodiga så att där snart kan bli ett vildvuxet snår av själsrespekt. Som verktyg använder jag svårmodet, romantiserar det och höjer det till det enda rätta. Befinner mig mellan raderna, sitter med bena i kors i min morgonrock och rufus wainwright sjunger medans den molniga himlen blåser förbi de öppna fönstrena. Själv sitter jag och virkar ömsom koncentrerat, ömsom njutet av att där inte finns några mål i sikte. Andas det där extra och känner att lungorna nu fylls ner till botten, och kaffet smakar ljuvligt. Jag virkar vidare. det blir vackert. Undrar om man ser i virkningen, likt ringarna i ett trädsnitt, hur jag var/är. I så fall är det desto vackrare. Livet bjuder på både det ena och det andra, och gillar man inte läget kan man få eviga sår. Människor kommer, människor går. Vissa ser man aldrig igen. Tankar till Oscar och hans familj, i sorg över en mist älskad mormor. Vackert så jag nästan gråter över hur gott det är att älska och bli älskad. Jag virkar vidare.

ergo sum

2011-07-14T22:04:00.004+02:00

summan av ego, är ergo sum. som man förum skaldade, med ett rungande cogito som inledning. Man tänker därför är man, sägs det. Jag tänker, men jag tänker stundom inte särskilt mycket eller för den delen klart. Därför är det ibland bra om jag drar mig till att konkretisera vad som egentligen försigår. Hur tänker du Henrik, finns där saker du bör ta vara på och finns där saker du bör justera. Just för några dagar sedan kom jag på en sanning som var för bra för att glömma bort och begav mig nattetid 03 ur skrotsängen upp i en bröstvårtenypande kall lägenhet. Där satt jag, som i en ö av ljus mitt i ett evigt mörker som tog vid där lampans ljuskägla klingade av. Ljuset föll ned över den nyuppslagna blanka ljust beiga sidan i min allt-i-allo-skiss/tankebok jag öppnat i mitt knä. Jag satte pennspetsen mot pappret och såg hur den svarta vätskan skar genom det ljusa pappret. Jag satt nog en bra stund, och antecknade mina egna sanningar, de var nog flertaliga. Med benen och fötterna i ljusön och överkroppen vilandes i den mörka världen, stirrandes upp på en ljust blå grynande himmel drog jag mig tillbaka till sängen och somnade om.

200 st

2011-07-06T21:24:00.002+02:00

iset

2011-06-02T15:05:00.008+02:00

jodå såatte

2011-06-01T23:43:00.004+02:00

Har skissat färdigt för terminen. Sommaren bereder ut sig som ett mysterium. jag ser inga konturer ännu. Det är lite spännande sådär. Imorgon börjar ett nytt äventyr då jag blir med sambo. Ja, eller oj nu blev det sådär härdsmälta igen, för det är så mycket jag vill få sagt, där har hänt så mycket. men jag nöjer mig med en nulägesrapport . Jag sitter här i min nedsuttna datorstol o svettas en torsdagskväll och tänker tillbaka på året. De snarast flimrar förbi. Nästa år vid den här tiden har jag en kandidatexamen i inredningsarkitektur & möbeldesign och jag är jobbworthy, känns skumt och roande på samma gång. Från och med nästa år är jag värd över 25 tusingar i månaden för att sitta o svettas i någon annans datorstol. Innan dess är det dock ett exjobbs om måste göras. Jag har många uppslag och tankar om vad jag vill göra, och jag har nog för första gången insett att jag har en process jag kan lita på. Kadish, tack för den. typ äntligen! Henrik vet att Henrik får jobbet gjort. Nu lyssnar jag på Cardigans och nöjer mig med att stirra ut i det svala mörkret. det duger så jävla hårt!

Generationsbord

2011-05-30T15:19:00.002+02:00

Kvot

2011-04-21T10:13:00.005+02:00

Musiken är hög men här är tyst, hur komme sig en sådan beskaffenhet i torde undra. Jo. Jag stressar av. Lägger ett lock på och återkommer till mig själv på söndag. Om en timma kommer min kropp infinna sig i ett säte på en buss som kommer färdas söderut. Det är sol ute. Känner jag mig själv rätt kommer sinnet då hitta tillbaka till kroppen för att se ut över de solbadande svenska vårlandskapen. Men alltjämt hålla käft och förströ sig i sin intighet. Inte dags att vara akademiker. Inte dags att vara formgivare. Inte dags att vara någonting annat än innesluten av en vårdande livmoder av intighet. Ändock, är jag glad. Jag är tillfreds med nu. Nyfiket tillfreds, men pausar. Precis som jag brukar göra när jag har nått ett breakthrough i ett skolprojekt, liksom sådär satt pricken över i. Då brukar jag bli självspattig och upprymd och kvotera in fikor med tillhandhavda bordsgrannar och vänner eller helt sonikum ensammen men fromt nöjd. Kvotera in, är något man gör för att skaffa sig struktur när där annars råder utbreda kaos. Struktur, precis som hungern kräver mat var sjätte timma, gör sinnet sig hört ibland men det är upp till disciplinen att göra den till viljes. Det tror jag. Därför kvoterar jag hit och kvoterar jag dit.
Nu måste jag låta datorn laddas så jag kan fly in i TRON ett par timmar på strömlös buss. Bara i nödfall, jag tror det ska gå rätt bra ändå. Över och ut

..with the rain falling on a tin roof

2011-04-17T15:49:00.004+02:00

Hej hej, nu lägger jag ner för idag. Har knappt hunnit hem från kontinenten och är redan i tagen, tågen skall uppstyras för att glida en mjuk framtid tillmötes i försörjdhet. Jag ska sörja för framtiden, tänkte jag om idag, därför ska jag söka jobb, äta, träna, tvätta. Framtiden i olika lager. Just nu, existerar också. Jag dricker kaffe ur en handgjord kaffekopp jag köpt för 200 spänn och ser ut på en solig klippa. Jag har obekväma underkläder och jag lyssnar på soulkanalen på spotify. det är fucking gött att vara hemma igen. Milano måste vara den enda staden i världen där en kopp mördargo Cappuccino kostar 15 spänn och en avslagen cola kostar 50, på samma ställe som pizzan kostade 70. Hur tänkte den underlige servitören då, och hur tänkte han när han nekade vår dricks. Hur tänkte vi när vi inte ville ha den tillbaka? pixen hade gjort gott i plånisen men vi lät dem bliva där, skänkta ett ovisst öde. Vi lämnade restaurantet och spatserade vidare, senare åt vi glass på flygplatsen och åkte hem. Jag var den som gick o la mig tidigt, höll en smula låda stundom, tryggade fundamentet och låtsades ha kollkontroll. Jag brydde mig inte ens om kackerlackan på dasset, jag hade kontroll. Jag är fett nöjd, kanske låtsades jag inte ens. kanske var det så att jag hade kontroll. ja, så var det nog. Det var ett vara, ungefär som hemma, bara lite soligare och med en smula upfuckade priser och en stad att ögonäta mysterier ur i tusen år per styck. Men nu är jag hemma, och Norah Jones visksjunger sina egna ord; "And I wanna wake up with the rain falling on a tin roof. While I'm safe there in your arms..". fan fint alltså. fan fint

idiot

2011-04-04T23:14:00.005+02:00

Tom och uttömd utöver en alldeles för stor målarduk så att fragmenten av vad som egentligen händer är svåra att se. Milsvidder breder ut sig och där någonstans mitt i är jag med en liten pensel och en ficka full av färg. Det är ett mäktigt arbete, och tyvärr har jag börjat sneglingssegla bort åt en alldeles för avlägsen kantlinje för att kunna fokusera fullt ut på metrarna närmast den converse-inklädda sista decimetern av min kropp. Lockad men hindrad på en och samma gång, när alternativen är få är då jag får kramp och blir tvär och vägrar och fikar bort förmiddagar i försök att skratta bort att jag faktiskt är stressad. Du är stressad Henrik, så här känns det. Eat it up. Kan du inte fika på riktigt, är du en idiot som försöker. Heh

leet

2011-03-19T13:37:00.002+01:00

Klockan är 13.37, ett heligt tal för dem invigda och plain bara underbart för alla dem som skänkts den här lördagen. Det är sol i Stockholm. Här är töväder och det var varmt på ryggen när jag gick till systembolaget på Rosenlundsgatan och köpta mig lite rödvin för kvällen. Här luktar nu kaffe i min lägenhet och dörren står på glänt ut till den låsta korridoren med fönster i söderläga, min hall badar i ljus och det går strömmar rakt igenom mörkret, som för att rensa ut gammal luft. Jag satte mig ner på min hallmatta jag funnit i soprummet och figuranpassat efter lägenhetens första meter. Det var en bra plats, konstaterade jag utan att säga något. jag log bara, precis som jag gjort under systembolagsgångningen. Jag log åt den snälla killen i kassan som fumlade med kvitton, påsar och kort. Jag log åt tanten som såg stressad ut, och jag log fan mest åt mig själv. Gav mig själv cred för jag kan vara så god mot mig, och vara nöjd ibland. Ibland räcker, för att jag ska få ha sånna här mornar.
Nu, snart ska jag traska till jobbet där jag kommer vara tills ikväll, men det gör mig ingenting. Solen kommer passera över himlavalvet och hinna skymmas av den tödroppande storstadssilhuetten och jag kommer fara hem till Cilla för att dricka mitt vin med andra 13.37-are. leet. elit. datorspråk. ingen punchline. heh. Kärlek

2011-03-08T00:18:00.000+01:00

Jo men visst

2011-03-06T15:23:00.004+01:00

Söndagen är dagen jag ofta dejtar mig själv ett par timmar mer än annars. Det är standard och fränt, på det bra sättet. Fick en idé om att jag ska sy en tischa med fransar på, men tygverkat har söndagsstängt så jag rebootade och mindes en alldeles strax begynnande tvättid. Du sonntag, mein liebe. Idag är det soligt och det töar även i skuggan och min ipod är laddad och jag har ljudbok på på högsta och jag är snuvig och ja, ja va på fest igår. två faktiskt. En var här i mitt gemak och här var en hel drös med folk, vi ritade o fnissade och sen ringde martin upp Lisa som är flickvän med viktor som bor i min korridor. jag har aldrig träffat kisen, eller kisinnan, så jag vart överglad över det hele. Men martin kom tillbaka från korridoren med budet att de ingen lust hade. Trök AB. Vi sjöng vidare och tecknade lite innan vi vipps hade försvunnit hem till andreas nya lgh på 30 årsfest och inflyttningsfest combined. tusen människor, tusen bitar kladdkaka, citronpaj, chokladmoussetorta och snittar och senare korv me da brö. Jag kletade ner mig med kladdkaka och klädde av mig -provade anjas tröja- klädde på mig, fick rök blåst i ansiktet. bjöd på vin och tog några glas for my self, öl var också iblandat. sen var det tack och adjö. vaknade upp och kände mig rätt rivig på många sätt, mest bra. Men halsens rivighet var en finne i stjärten, men nu är det bra. jag sitter och kaffar i min lgh, och tänker att det nästan räcker så här. Nöjd, men nyfiken. Bra söndag, jag återkommer. puss

bygd/obygd

2011-03-04T22:25:00.004+01:00

I min kyl står en glasskål fylld med toscakakor från teatern. På mitt skrivbord finns ett berg med människor på. I min näsa snor och på min haka skägg. Klär mig i brillorna och rynkar pannan över en överbliven pigghet, när min gängse sjukhet hindrar umgänge och Mikael Nyqvist-filmen på tv dissappointar. Längtar efter resor till nära, eller resor med nära ut i det dära jag kallar bygd/obygd. Varhälst kärlek kan husera.

tre flugor i en opak käftsmäll

2011-02-28T22:31:00.004+01:00

(Jag om 50 år)

introvertus där, extrovertus här. Tänker att jag behöver ompröva en tes jag levt efter ett tag. Jag har goda skäl. Det blir en omprovning i testfaser, as of immediately. Jag har länge trott att tesen "gör dig själv genuint lycklig, så gör du andra lyckliga i förlängningen". Detta har fungerat väl, tills en dag då tre fina fina fina, istället för att ge mig vad jag (kanske) tål, vänder sin klack 180 grader halt och marscherar iväg själswise. Samma jävla dag, jag menar, kom igen. Det jobbigaste är att jag inte ens vet om jag förtjänade det, här står jag och är martyrad till tystnad. En silent treatment jag själv är påmanad att bryta för intresset från andra sidan planhalvan är svalt. Alla på en och samma dag, kom igen.
Erika och jag klottrade oss igenom åtta timmar idag. Utan henne, jadu. Jag vore en skit i universum idag, något kölmög på en färja, ett sandkorn i öknen uppfluget i en kladdig kamelstjärt. Ge mig argheten, den är min om jag förtjänat den. Ge mig respekten att åtminstone bli skälld på, så jag kan ta ställning. Hjärta du arma.

kul själv

2011-02-27T21:54:00.004+01:00

fullt ös är lika med medvetslös är lika med kvoterad paus är lika med morgonrocksdag med träning och matätning som verb. verbalt inte över tio ord yttrade, annat än dem när jag sjunger. Jag sjunger när jag är själv, varsågod. Nu vet du. och jag då. och mina grannar. Annat jag gör när jag är själv är att titta på wallanderfilmerna och göra upp planer för då jag inte kommer vara ensam. Fast ensam är jag nog aldrig. Dock är jag själv ibland, men det reflekterar jag inte över som något dåligt. Jag kan ha roligt själv, och har hellre roligt själv, än tråkigt i grupp. De som är med på de premisserna är mina vänner, andra bör omedelbums sälla sig och tejpa upp något bara på impuls. Fast allra helst roligt i grupp, men ikväll, var det som sagt kvoterat lugn. Veckan börjar imorgon, och jag har ingen aning om vad som skall hända. Men jag litar på mig att göra det till en bra en, faktum är, jag beyond litar på det. jag räknar med det. shazam! natti!

Murdare

2011-02-27T16:21:00.003+01:00

Får man skratta åt fyllon; ja. de behöver väl också bli sedda. finns det något värre än när man gör sig rolig på tunnelbanan och ingen skrattar. Häromdagen var jag sen till skolan och jag hann precis med tunnelbanan. pust, hann jag tänka innan jag fann Anders med blicken och gick fram o anfått satte mig ner mitt emot. med andan i halsen skulle jag, vi synka konvers om skolbestyr, andas, och ömsom skratta åt kidset brevid som gjorde pruttljud med sin telefon, varpå han och hans kompis skrattade högt och ljudligt. Jag och Anders kollade oss omkring o undrade varför det bara var vi som skrattade. stenansikten AB hade varit framme med stenhuggarspettet, för de grabbarna tu fick inget gehör. okej, tillbaka till fyllo historien. Skulle till Cissi. Kom till Mariatorget Tbana, satte mig för att vänta. Brevid mig sitter tant drucken och out and about med sin väninna i telelur. Rättmätigt beklagade hon sig över svarta färgskalor och pratade vidare i en lång stund. när samtalet närmade sig sitt slut fick hon syn på mig, där jag satt och förde anteckningar, och så sa hon till sin väninna att jag såg ut som att jag skulle mörda henne på en gång, och att, katharina, om det skulle bli så att jag blir mördad ikväll så vill jag bli strödd över katrineholm. då säger vi så. hej. Jag skrattade, eller vad ville hon? I prover her wrong, undrar om hon blev glad, liksom lättad, eller om hon skämdes eller om hon mest bara ville åka hem och sova ruset av sig. anyhow tog hon sitt pick o pack och var begådd mot utgången och lämnade mig åt mitt öde. Så var det, bland annat. ett litet pink i missisippi, ett nålstick ur hjärnan min. fred!

MAJA

2011-02-11T18:11:00.005+01:00

Hej Maja!

Nu är vi många år äldre än när vi först möttes i Leksand. Dagarna har flytt en bi och man står bara förundrad och ser på när livet händer en. Fyra år snart, har vi vetat om varandras existens men ändå så känns du som ett fullkomligt självklar del av mitt liv. Leksand var mitt uppvaknande, ärligt talat minns jag inte vem jag var innan jag kom dit den där sensommardagen och påbörjade vad som för alltid skulle förändra mitt liv. Och där var du. Där fanns många andra också, men där var du. Maja, även om vi inte ses så ofta som vi brukade när förutsättningarna var andra, så är du ändå en lysande stjärna på min himmel, och vad som än händer igår, nu, imorgon och för alltid, så finns jag här för dig. Tusen kramar och grattis på födelsedagen//Henrik

OSCAR

2011-02-11T18:02:00.005+01:00

Hej Oscar!

För ett litet tag sedan fyllde du år och där blev aldrig något holabaloo som vi tenderar att önska oss själva, men idag blir där ändå någonting annat. Ingenting stort, men heller ingenting litet. Vi går o käkar i stan och sen ska jag bjuda dig på en drink. Jag hoppas du förstår att presentens skala inte representerar hur mycket jag tycker om dig, och respekterar dig som person. Du är värd så himla mycket mer än en drink på en indisk restaurang. Ändå måste jag säga att det är de där små kravlösa, spontana, kaosartade, skrattgråtna händelserna i livet som jag uppskattar mest, en vardag med kärlek och fina vänner och jag är så himla glad och stolt över ha blivit skänkt dig, med alla dina drag. Du är helt unik. Tusen kramar och grattis på födelsedagen i efterskott!//Henrik

Ko.-n.-tra.-st

2011-02-06T23:12:00.008+01:00

Vecka blev väck, ännu en, men jag bliver kvar. Sitter och hör på när tevattnet kokar upp sig till 100, och ser på när en ryggfrånvänd och mjutad fotbollskanalen europa sänder flimmrande bilder genom min arkitekt-lampe-upplysta lya. Summering, tänker jag, och försöker minnas. Försöka får duga, för minnesvalvens 24/7 tjänst har jag inte blivit gen-skänkt. Försöka är mitt giv. Bilderna är suddiga och ibland sticker där ut fragment, som en spik bakom ett sträckt lakan. Jag minns, att det var roligt den här veckan. Som vanligt har gränserna vid helg/ickehelg och dag/kväll/natt revolutionerna suddats ut och gör det än svårare att konkretisera. Klockan är min att begagna, i sina fulla varv och det ter sig som så att tiden gör sig bättre när den får bli portionerad upp utefter stundernas ingivelser. Nya timmar. Jag upptäcker natten, jag upptäcker sömn mitt på dagen. Och jag har inte koll. Jag har nog aldrig haft koll och kanske är det lika bra att ge upp, och istället hänge sig åt tumlandet, något jag ytterligt briljant bemästrar. Alla brickor stämde plötsligt, när jag bestämde mig för att det var okej att tumla, och släppte taget om de sista sönderdissade kontrollepiteten. Jag minns inte när det var, eller om det ens hände över en timma, natt, vecka, månad eller år. Vad jag ser är kontrasten, nu från då. En vacker kontrast, om jag mig så får drista. Som övergången från något ljust vitt till något soligt varmt. En smält solero exotic om man så vill, som ligger och tar över en länge väderilad träbänk utanför närköpet där du växte upp. Rätt fint de. Rätt fint.

i hågen

2011-02-04T01:23:00.006+01:00

berusad, krusad, vägen är grusad. gick från hornsull tumla in på en buss på rull. såg mig full, i en ruta blank o svart. teeeeryckte knapp o stannade bussfan o klev av, hemma vid wollmar yxkull. Nu jag skalda med ritning på bord, ur aska och eld, jag vill åter bliva jord. en mån att till sig lita, nu är det dags att plita, ner några ord om faktiska ting, om de förahavda jordeting. Spontankväll hos emma, en rejält femma. Vodka med fanta, öl, vin och sådär ledde till härlig atmosfär med spontandans och tävling ala kreti pleti. erika vann. Nu jag är hemma är och rimmar cilla-wise och tänker på att dagen var fucking awesome. Fotografiska, hermans, promenad, hemm, kaffe, middag, spontanfest, taxi, promenix, buss, ringa, hemma, nattinatti. så att saj. fett grymt :D Glad och i hågen still. FRID mina FRÄNDER

2011-02-02T14:40:00.002+01:00

Jag minns inte sist. Sist jag satt här i soffan och drack kaffe och solen sken in. Nu händer det. Är nästan rädd för att blinka.

stålridå

2011-02-01T09:34:00.003+01:00

Äter frukost ur samma odiskade skål och ser när den mulnade himlen tänds utanför fönstret. Lägenheten är sådär ofärdig och lite mögig i hörnorna och disken från en veckas fromt leverne rostar fast i diskbänk. Någon lampa är tänd och här är lite fuktigt och varmt. Jag ska jobba hemma idag, bestämde jag i duschen. Efter lunch. I det direktaste nu, dvs, efter frulle, blir det pappersarbetets förmiddag. En gång i månaden har jag en sådan förmiddag. Jag påtar mig andra glasögon och blir krass och granskande och kall. Efteråt kommer där finnas trängande upplysnings och uppmjukningsbehov. Kanske måste jag också ta en sväng med dammsugarn och diskborsten, för att garantera den flitiga och disciplinerade sidan av mig själv, ännu en vecka av goda förutsättningar. Dessutom är jag från och med nu uppsagd från broilermacken fitness24seven, det mesta av det sämsta till det vrakprisigaste gyminrättningen jag erfarit sedan gymdebuterande 16-åring. Billigt, inskränkt all over, sneda maskiner och sneda allt. På senaste har det eskalerat, det är nog den djupt rotade djuriska besinningen som väckts till liv av vårkänningarna. De brudbetygsättande gymbiffarna tu borta vid bänkpressen, förrförra veckan tog nog priset. Sen kommer nog preachern som vägrade låta den tidningsläsande killen vara ifred. Mycket var skruvat upp, och nu är det hej då och tack/nejtack för de två senaste av de totalt fyra åren jag varit er gäst. Nu ska jag försöka landa mig själv ett Satskort för 350 i månaden. beprutat och klart. Men först som sagt. Pappirens tid har anlänt. Vi ses på andra sidan stålridån, nu är det herr kall och besynnerlig i ett par timmar. FRID

Intimt

2011-01-31T14:49:00.005+01:00

Nu nålsticker jag snart min skjorta för första gången på snart en månad, och blir med teater än en gång med värdskylten hängandes 170 över golv. Jag bär svart och smilar från öronet höger till öronet vänster och ser dem i ögonen när jag ger dem tjugo fem kronor tillbaka på en femtiolapp för en ensammen vuxenjacka inhängd. De bästa sakerna i livet är gratis. Ett smil och en ögontittning, det bjuder jag på. Jag bjuder på det som in i fanders, kom och ta det bara. Paychecken som drattar in månadsvis är bara trevlig kuriosa. Det är för glädjen jag kommer tillbaka. Det är för den jag nu slängt upp benen på skrivbordet, tagit datorn ner på magen framför mig, raffsar i mig oboyprydd müssli och förbereder energiförrådet. För den, för er, för mig.
intimligen
h

Jag minns 90talet

2011-01-26T19:34:00.011+01:00

det vackert nu. Här hos mig, i den rymd där mina funderingar ilar omkring. Vackert på samma sätt som solen bryter den fuktiga dimridån som skjuter åt sidan från en trädgårdslang en varm barfotadag på gräset. Flyktigt, föränderligt och rotlöst skönt. Dimman glänser och glimmrar och försvinner bort. Den försvann alltid bort mot päronträdet och in i skogen. En smula mystiskt, men jag nöjde mig med själva undran om vart den tog vägen. Innan hade den sköljt över mig och jag blundade och lutade huvudet bakåt, den svala dimman var fräsch i den annars solhärjade trädgården och gräset var lite grönbrunt och torrt, men nyklippt så att alla tusenskönor som låg bland gräs och klöversollet fastnade på fötterna när jag man gick genom trädgården. På kvällarna luktade hela förorten jord och gräs och solbränd hud. Asfalten ute på gatan var alltid varm under fötterna till sent på kvällen, men när det blev svalare kunde man stå på brunnslocken som fortfarande var varma medan himlen mörknade till och de gula gatljusen började flämta till livs där de stod uppradade och försvann bortom synhåll vid jönssons hus.
Nittiotalet var årtiondet då lugnet rådde, årtiondet innan man fick börja förhålla sig till saker som kontroll. Nittiotalet var höga murar med tio års mellanrum som skänkte mig, oss, barndom och nyfikenhet att korsa över gränser. Jag gick från ynka 3 till stolta 13. Förbi passerade Pokémon, kulspel, klätterträd och lego, skateboardar och cyklar och lådbilar. När det inte var sol och jag hade mina lila mjukisshorts, så snöade det och vi byggde snögubbar och åkte pulka på den 7 meter höga kullen vid skolan, den var så hög att det hissnade. Sen, en dag, stod man där vid muren till sist, slängde över repstegen och försvann ut i undret.
kärlek.

At Origo

2011-01-09T19:30:00.007+01:00

"I kept dreaming of a world I thought I'd never see. And then one day, I got in."

"konerna som stängde in bromssilon briserade och strömmarna rusade iväg och tog av i vida bågar utåt och på bråkdelen av en sekund var de slukade av oändligheten. De ritade en karta, ett matematisk system utan koordinater, duplicerat, exakt och när jag stod där vid origo och såg griden självfödas om och om och om igen, visste jag att denna värld aldrig tog slut. Jag hade kommit in."

- The Grid, Daft Punk

Hemvalsad

2011-01-05T21:14:00.005+01:00

trött, fullmatad hjälte springer galopp med sig själv och hinner inte med. Det sprakar om skorna när jag går. Jag hör varenda steg, just nu är det tyst för jag är stilla. Senare skall skönheten och Odjuret ljuda igång luftrummet men jag kan inte svara på om jag tänker vända ögonen över ryggen för att se på, jag nöjer mig med att jag har alternativet. Oskar, du var här just, inte fem minuter sedan. Du är allt bra fin du, tack för du ville mig träffträff idag, ikväll, ever, alltid. en särskilt ensam kväll det här, beror väl på att kontrasten har varit enorm då jag spenderat de senaste två och en halv veckorna med folk 24/7. Nu är här tyst och jag längtar till er mina kära jävlar. Imorgon klockan 10.00 står jag på t-centralen och väntar in två av de bästa. Vi ska gå på museum, ni kommer kanske kolla på pryttlarna, jag, jag kommer kolla på er! Back to basics liksom. 2011 började bra, jag har föraning om att det här året kommer bli bra. Jag säger så för att förutsättningarna är brutalt bra, och mitt huvud är klart ohämmat och jag tänker fritt om ambition och göromål. Det hela känns tryggt på något sätt. Litar kanske helt enkelt, till slut, på att jag kommer göra något bra av det. skön känsla, nu ska jag bara kicka igång maskineriet också. maskineriet är på paus, men snart, så fort det där "skratta sig till gråts"-skrattet ljuder vet jag att det hela är på gång. Jag är i väntfas, varken nöjd eller onöjd. twilightzone någon? Det där med att vara nöjd, för övrigt, jag har givit det en del tankar på senaste. Nöjd kan vara farligt, henrik, not to self för bövelen! glöm aldrig bort att bejaka nyfikenheten och handlingskratfigheten. det är så du kommer bli hundra år. Bejaka! Kärlek!!!

Spacesaver text.

2010-12-17T08:08:00.002+01:00

Insert christmas greeting here.

Populärkulturella välgörenhetsfenomen diskriminerar

2010-12-01T16:53:00.006+01:00

Jag blir byråkrat när jag blir upprören, och inte sällan av orättvisor. Den här gången låter jag mig yppa tankeverkstaden kring fenomenet ROSA fuckin' BANDET. Ja, det är dygdigt att giva till de fattiga, ja, det är dygdigt att hjälpa de svaga. ja ja ja, already! Men ingen ställer någonsin följdfrågan, what about the others? Hur sollar ni, ni rosa bandet-människor? Hur kommer det sig att ni bestämt er för att hjälpa enkom denna specifika grupp? Har ni tänkt till eller faller ni offer för alla samveteshöjande samhällsvälgörenhets-popfenomen? Har det slagit er att år t.ex 2004 så dog 1 134 fler män av prostatacancer än kvinnor av bröstcancer i Sverige. Vad hände med det blå bandet till förmån för prostatacancerforskning? Var det någon som sa att det är modernt med kvinnorätt, någon? Att modernisera och kvotera in kvinnorätt är inte en aktion i jämställdighetsgörandet av samhället, det har blivit en cirkus i diskriminerandegörandet av mansrätten, ett popfenomen som legitimerar diskriminering runt om i samhället. Jag tränar nu på ett gym där det finns ett så kallat "tjejgym", inuti gymet, ditin bara kvinnor/tjejer får gå. Männen trängs i den lilla gymlokalen medans kvinnorna rör sig fritt på en dubbelt så stor yta med tillgång till dubbelt så många maskiner - för samma månadskostnad! Populärt med kvinnorätt, någon? Vad hände med alla andra? Gymmet är fortfarande inte handikappsanpassat tillexempel, men kvinnor ska ha sitt. Jag ogillar inte kvinnor, men det vet ni om, haha, det låter nästan bisarrt att jag ens talar i en sådan terminologi. Jag är arg på fenomenet som har uppstått, och att faktiskt så många går på det och tror att det är skipad rättvisa när det i fråga om jämställdhet i själva verket är ett steg i fel riktning. Och då har jag inte ens pratat om vad som hänt med det RÖDA BANDET, som är till förmån för forskning runt HIV/AIDS. Jag behöver väl knappast nämna hur många där stryker med per år, som har en sådan diagnos. Orättvisor gör mig arg. Jag tror människor har goda hjärtan, men media är experter på att lura, och vi blir experter på att lura varandra. Välvilja har blivit en statusartefakt att skylta med utanpå sin jacka, ett sätt att tala om för världen att man gör gott, faktiskt, och det säljer. Alla vill väl känna sig som bra människor, men vad viktigare verkar vara, att alla andra också ska veta det. It sells. I en värld som vill sälja, där vanlig hederlig omtanke i syftet att hjälpa i första hand, och därefter njuta av ett gott samvete i andra hand inte ger nog med profit. Det ska kunna säljas, om det ska vara värt.
Personligen skiter jag väl högaktningsfullt i om det är mest synd om kvinnor eller män, eller någon annan. Det är sättet som tycka-synd-om-maskineriet har segregerat folkgrupper från varandra, och människors tro på den belägenheten som upprör. Vi är precis lika dana under himlen och är man sjuk så ska man få hjälp, man är inte mindre/mer värd än någon annan bara för att man av samhället blivit placerad i ett annat fack. Så hela debatten fallerar tycker jag. Var det jämställdhet för alla man ville åt, så bör justeringar göras. Man kan börja med att avskaffa det rosa bandet, och alla andra band - eller åtminstone byta bort den associerade färgen och allt krimskrams runt omkring som ska representera kvinnlighet, i det här specifika fallet. kvinnligheten generaliserad. Rosa och med glitter skabbigt ihopklippt i photoshop. Jag köper det inte. Det är nedvärderande på så många plan. Där finns människor ute i samhället som behöver hjälp, mycket hjälp. Man gör dem ingen rättvisa när man schabloniserar dem till enkla offer som behöver att du köper ett litet band som du kan ha på din jacka. De är människor precis som vi, som jag, som du och I'll be damned ifall någon skulle göra mig till en schablon på ett sådant sätt. Hur uttrycka typisk manlighet. Blå färg och lite motorolja on top? Det vore mycket härligare om man kunde tycka synd om folk med sitt hjärta och inte med framsidan på jackan, ja, jag säger det igen. och igen och igen. För det är så in my face. Det rosa bandet är uppe i mitt ansikte och vänder vid varje gatuhörn, dessa tider. Välvilja åt alla, med hjärta till hjärta. Punkt.
Åter igen; kärlek!

Bilder på något av oss. -fulred.ed.-

2010-11-23T19:07:00.018+01:00

Under den oändliga Borumkursen var där en kortare möbelformgivningskurs insprängd. Alla i klassen tog tillfället i akt att begagna verkstäder med sina fantasier om hur världen borde vara. Temat för kursen var Bord för generationer - fri tolkning. Redan från början skissade jag på en rustikhet, där generationstänket genomsyrades av en hållbarhet i så många olika avseenden som möjligt, inte minst den ekologiska. Jag inspirerades av formgivning som redan visat prov på hög hållbarhet, äldre möbler som genom sin ålder bevisar att tesen fungerar. Jag formulerade en tanke om att en hög "förgivandetagande-status" av en möbel, gör den mer benägen att hålla sig hel och använd och älskad. Man ska inte tänka på att den finns där, utan låta själva användningen av bordet vara centralt. Jag ville ha så få detaljer som möjligt som kunde "störa" det visuella och fysiska rummet, men samtidigt tillåta funktionsuttryck visa på stadighet och styrka. Jag arbetade också mycket med mötet mellan benen och bordsskivans avskalade uttryck mot fötternas mer svängda uttryck. fötterna gavs en egen karaktär där något annat än enkelhet och minimalism diskuterats. Det var också ett sätt att öka fötternas värdighet och funktionsmässiga viktighet, låta dem ta mer visuellt utrymme i anspråk. Proportionerna på bordet blev formgivningsarbetets främsta hänvisning till moderniteten och nyskapelsen, eftersom inga mått är standardiserat beprövade för något användningsområde, utan specialanpassade efter ett multifunktionsbehov för trångbodda, med främsta funktion som kaffebord, att bitas, hackas, tappas, spillas och torkas på tills jorden kallar det åter.

Materialen är furu och beninfästningskilar i ask.

Tappningarna för benen som syns genom bordsytan. Beninfästningsmetoden inspirerades av shakerrörelsens klassiska tappningsmetoder.

Anders och Hampus gjorde ett betongbord, i kontrast till det annars favoriserade materialet trä. De kommer vara på plats på Konstfacks Julmarknad nu till helgen, med sina betonggrejor. Brutalism utlovas.

Emma

Emilies fingrar, och en klaffbordsstruktur med finesser.

Stolen i förgrunden har designats av Mana Trio, masterelev från Konstfack för möbelmässan i Älvsjö våren 2010. Här utställd i seminarieävgen.

Andreas närstuderar Anja Lindbergs bord.

Oscar lät färga in olika träytor med olika metoder och pigment, för att hitta mer abstrakta uttryck.

.......................................

Efter den en vecka korta bordskursen, fick vi ny fart i Borumskursen och många blev hjälpta av ett avbrott Det extremt höga tempot bar med sig många fördelar. Det var skönt att få använda verkstaden igen, och ingen hade tid att tveka eller fika bort allt för många minuter. Man tog för sig och, ja, ibland går det snabbt. Otroligt vad många beslut man kan fatta på en knapp arbetsvecka på fem dagar även om vi är duktiga på att dryga ut tiden, det alltid är okristligt sent när man väl beger sig hemmåt. För egen del var det svårt att lämna saker ogjorda, finns där detaljer att putsa på, så baskemig vägrar jag vara färdig. Samma gäller alla sidospår som krockar in i hjärnan och lockar med intresse. Fler bord kommer byggas, inom kort! Nu är det nya kurser på gång, och vi lär oss för tillfället 3dmodelleringsprogram. Nästa vecka är det -fri konst- i tre veckor, och skulptur står på schemat. Skulptur är ett nytt format för mig, men jag tror vi ska bli vänner, jag tror så på grund av min tidiga entusiasm. tandgnissel vad skoj det ska bli. Tänk om man skulle permanentisera och göra något i keramik, också ett nytt format. Främlingar är bra, i grupp eller ensamma. I grupp är effektivare och effektivitet verkar ju vara temat att beakta. Vaknade just upp från en tupplur, alarmet var ställt till en minut innan min tvätttid gick ut så jag skulle kunna pinna ner och hämta mina 15 kilo innan arga lappen blev min att äga. Dock dröjde det till och jag fick hälsat på en granne, det var trevligt och även hon såg sådär nysovd ut. Nu ska jag peppa till och ta mig min kvällskaffe och förströ mig med lite kvalitetsfilm från Japan. Bästa er, bästa mi. Hälsning Henk

Fyra essäer om kärlek - "Note to self"

2010-11-20T18:34:00.006+01:00

Essäen har ett soundtrack.
Till allt, men också kärlek till ingenting duger. Den är lika förunderligt dumsmart ändå. Den börjar vid origo och arbetar sig utåt, i ett okänt kosmos och är styrd av slumpen, såsom det verkar. För man blir ryckt ur gängorna gång på gång, och ibland blir man ledsen men alltid växer man. Men för att växa måste man släppa taget och låta benen rusa ut i det okända, du kan lite på att de tar dig till vattenhålet, men kanske bara genom andra marker och över andra stigar. Omvägar är välkomna, och glöm aldrig att vi inte har brottom, döden kommer inte tidigare för det. Omvärdera, blunda och släpp tyglarna och lockas av det förbjudna, det dumma och det nya. ta chanserna, för de kommer förmodligen bara en gång. Ta riskerna, för du lär dig bara om du misslyckas. Men våga säga nej, och gör det tills du upptäcker att det är du som bestämmer över din egen lycka. Men våga säg ja oftare. Vännerna är främst att älska, men för det kommer de älska dig tillbaka, släpp dem in och bjud dem dina sagor så gör de lika dant. Ibland träffar man någon som man håller extra hårt i och det är bra, men ägd blir man aldrig av någon annan än sig själv, och det gäller båda, alla, alltid. Finn tryggheten i att vara nöjd med det mediokra, för ytterligheterna sörjes och hyllas bara av fåfängan, girigheten och längtan efter mer, ytterligheten mera mest nås genom andra dörrar. Fy fan, och våga var pretentiös. Pretentiositet är bara pretentiositet om den är sagd ur en oärlig trut. Jag pratar till er av ärlighet och i beskrivandet av dessa stigar duger bara klyschor, enkom. ENKOM Kärlek.
Varför? Cause I'm driving one of your cars! Första essäen om Kärlek.

Ej alternat. men internat vore bra prat.

2010-11-19T01:42:00.003+01:00

Smiter omkring i en nattetids övergiven gammal fabrikslokal, men känner mig inte ett dugg alternativ, bara ansiktsvettig och magsvullen av yoghurten och mackorna med mjukost. Quickfixes svärmar mig när jag nattskolar, och allt dravvel om hälsa jag övat in på 23 år i livet och ja, en sisådär åtta år på gym och så vidare är lika bortblåst som glädjen i min blick, när jag för en sekund alldeles nu stannade upp i tecknandet för att känna efter i kroppen. hur mår jag, tänkte jag. jag kände ansiktet hänga och två tummar tryckte tinningarna inåt. 23.09, 00.09, 00,39 och (01.46 and counting) är tiderna jag gått från skolan under vecka 46. Så jag har anledning att hänga ansikte. Kaffet är slut i min kopp och nu säger jag tack och adjö. de ihoptejpade a3'orna blir min quickfix inatt. Sen aldrig mer. Jag är stolt och murken. och Nu ringer Emma efter en taxi och ja, godnatt.

Helgarderad

2010-11-17T10:59:00.004+01:00

Rimfrostinramad av en isande yttervärld inmundigas det morgonsvis bortglömda, nyligen förmiddagsblivna kaffeämnet, och jag tänker. Tur att jag trivs med bara en sån sak. Allt behöver inte vara superhäftigt för mi, gråzonen duger fint ibland. Grått är bara tråkigt om du är tråkig. -Sa han resolut, eller knapprade på datorn-skrev och tänkte vidare, och avslutade med en nickning. Nu tar jag det sista i kannan och tillreder mig en ensamlunch i gråzon, med sprakande diton av färg och härligness. Livet enligt tallriksmodellen är utsuddat för att bereda plats åt en utbred skolär-scjälvdisciplin som just nu bulldozrar allt annat. Halsen är en smula rivig men Alicia Keys sköter sångandet åt mig. Caddandet är att konkretisera sina idéfoster till byggplaner, således sover jag drömlöst och djupt. Men gymmet har inga alteregon, jag längtar tills kursslutet på fredag, även om jag vet att hamsterhjulet aldrig slutar. Men just nu finns inte utrymme för att gilla läget och finna rutin, den här gången handlar det om att ge allt och jag har baskimej allt att ge. Tack och förlåt. Tacos? Helgarderat hej. Tjopp//H

Generellt inte kultur

2010-11-14T10:13:00.001+01:00

Publicerad 2010.11 -ARKITEKTEN-

"Vem var det egentligen som stoppade femman i Martin Timell den där ödesdigra nittiotalsdagen då hemfixarflugan sparkade igång sitt tidigaste maskineri? Vem var det som femmade? Och hur gick det till när facken för inredningsarkitekur och möbeldesign sakta men säkert släppte mandaten fria till smedjan som underbygger dess förfall? Frågorna hopar sig och lasterna av avinstitutionaliseringen är oss studenter att bära. Listan över allierade tynar bort och snart står vi alena och ser på medan en kulturnäring mejas ned av kuddfluffningsarmén från förorterna. Felet var aldrig mångfaldens. Felet var normaliseringens och behovet av att konkretisera sin personlighet i ting, när omvärlden byggdes succesivt mer generell. Det blev i sinom tid en prioriteringsfråga mellan quickfixes och soulsearching, en tävling avgjord fortare än en färdig kopp kaffe från pressbyrån. Tillgång och efterfrågan, säger ni. Men när började massan veta vad massan behöver. Massan tror fortfarande den behöver regnskogsskövling, vapenindustrier, smutsig kolkraft och innerstadsjeepar. Jag säger; ni har ingen talan, för kunskapen ägs av någon annan. Vi finns här för er skull. För att kultivera en del av livet där vi lärts upp att vara er övermäktiga kunskapsmässigt. Så fungerar samhället, i litet och i stort. Problemet med facken runt omkring formgivning och arkitektur och konst, är att ingångarna är lättbeträdda eftersom de alla ligger nära en abstrakthet som till och med för en yrkesutövande av dito, kan vara svåra att definiera. Vad jag menar är att det är lätt att tycka till om saker, där gränsen mellan rätt och fel är mer svårdefinierad än inom andra yrkeskategorier. Problemen ligger dock inte enbart utanför de "kreativa facken". Det kanske främsta hotet mot den specifika kunskapen utgörs av effektiviseringen och rationaliseringen som hägrar inom vår egen sfär, där en kostnadsstram planering ofta leder till att så få yrkesmän som möjligt anställas. Kvaliteten på människans närmiljö blir då en försumbar detalj i byggplaneringen, som leder till standardlösningar och i förlängningen en utbred identitetsskapande "kuddfluffning".
Men det är fel att begära av kulturen att ändra sig. Det enda man kan göra är att ta steget ut på fältet och vara beredd för strid, i bevisandegörandet av att jag har rätt och att ni behöver mig. Kulturen passar dig inte bollen om du är den sämre spelaren, den vill bara göra mål. Låt oss inte bli föremål för galor på tv3, för så fort "tycka synd om" -maskineriet når oss har vi redan förlorat. Step.it.up!"

Henrik Lindholm, Konstfack
henrik.lindholm@student.konstfack.se

A Blake escapology thing

2010-11-13T19:32:00.029+01:00

In the dark eye of a Humbird,
a curious shine is easily seen.
then a song, another and a third
unravel,
the past, the future
and the second in between...

and thus a mind sets itself free
curiously searching the rims of ok.
but helping are those who are passing by to see
that I might not just have left one day.

Henrik is Fattar tycke för låttexter som uppenbarar sig som en miljonvinst under skraplagret på en trisslott. Just nu william blake, även om hans skalderingar aldrig eller sällan innefattade sång. Auguries of innosence, läs de första verserna. OMGBRA, i ett ord.
//H

4D - vägarna runt

2010-11-06T22:54:00.014+01:00

En kväll kom jag hem från skolan med tusen frågor, och bestämde mig för att brainstorma pur alena. Jag tog vad jag hade till hands. linnet som hade tjänat mig under dagen fick duga, och så försökte jag komma på så många olika sätt att bära det på som möjligt under fristen 15 minuter bara för att krossa normbildningen i tankemaskineriet. Öppna upp. Metoden fungerade fint. ting är ting lika verkar det som, eftersom hjärnan inte gjorde skillnad på mitt stackars linne och ett soffbord in the making. Vissa variationer är helt acceptabla i bärbarhet, ibland rätt bra till och med. Andra hamnar nog in the maybe pile, tills vidare!
Här är i alla fall ,alla till gagn, fotodokumentationen av studiet:

Tumbling down the rabbit hole.

2010-11-04T07:55:00.005+01:00

Får jag vara så här, alltid.
Om jag kvoterar in lite mörker.
Får jag behålla mig själv som jag vill ha mig.
om jag lånar lite mörker.

Sigur Ros - Hafsól får den mörka spegeln i min kopp att öppna sig upp. Jag börjar med att känna med foten. Där är varmt. Jag kliver i med båda fötterna och sätter mig på kanten och andas, andas djupt. Skräck och kärlek. Plötsligt, utan att säga hejdå släppte jag taget och försvann. Sen tumlade jag. Then.I.Tumbled.
.H.

drabbad och skonad

2010-11-01T22:17:00.007+01:00

friends are won, others away
Seasons come and lovers go.
distant memories sound the present day
how it'll end, we'll never know.

Stigmatiserar praktiserar, för fullt inhalerar, den luft jag andats med andra blandats, upp till friskhet. skonsamt plågsamt, cykler i kvadrant, händer drabbar, skonar och sabbar. Det fula det fina, evigt är ni mina. Ni vackra, ni sköra, ni lyckan min göra.
fucking peace. HÅ

The epiphany at days end

2010-10-29T22:56:00.005+02:00

Idag, världen, hade jag alla svar...

spröjs eller icke

2010-10-26T22:48:00.003+02:00

Logga in, läser jag bestämt högst upp i marginalen när jag passerar sidvyn. Logga in! Jag fantiserar att tonläget är högt och uppmanande, hänsynslöst nästan otrevligt bestämt. Bäst att lyda. Dendett kommer vara klokare än jag om femtio år, och jag vill inte vara sen med att bygga upp förtroendet. Jag loggade in. Fred!
Bestyret med soffbordet fortsätter som en odyssé ut i det okända. Kommer inte bära hem et heller. Det är en smula överdesignat, något som ofta händer när just händerna är fria. Den rena linjen är så enkel att bryta. Blir mer och mer skeptisk till dekor i övrigt. Jag tror fan inte det kan rädda någon. Pyntmasshysteri är ordet jag väljer att pannvecka ansiktet för ikväll. Människan måste väl för bövelen vara boss över sina ting, och inte tvärt om. Minimera och osynliggör möget, ska jag göra - fast på ett smart sätt. HUR, är en fråga att brottas med imorgon. Jag är hoppfull. Miguel Salinas, en av mina lärare från tiden då jag pluggade i växjö, sa en gång att "good design tends not to be noticed". någonting som retade mig då, men som tusan i mig blir sannare och sannare. Jag vill hellre se dig på andra sidan soffbordet, än något pyntmög som hänger och dinglar någonstans. Men som med mycket, var jag bara tvungen att prova på själva idén, om det gick att göra, och det gjorde det. Nu fortsätter experimentet. Bilder på transformationen bifogas vid kulmen av varje skede. Som sig bör. Först upp blir att prova svälla träet iförd en järnkrage. stay tuned! Kulmen av varje skede är ofta och gärna, nuförtiden. Besöken hopar sig och jag längtar också besöka. De senaste åren har jag besökt som en tok. Farit hit och dit med flit och jag har alltid gillat det. Nu är jag stationär och en inskränkt södermalm-telefonplanare, mer eller mindre. Vi borde göra fler dagsutflykter. Hmpf, vi, JAG borde. Herre över sin egen borg om man får be. Ta tag i det Henkhenk. -I will!
Henk Återkomsten

Sudden suddig death

2010-10-19T23:50:00.006+02:00

Inga bilder göro sig själv, verkligheten rättvis! Här kommer därför en craftad stämningsbild. Gör sig beredd, känn in den, och minns den för bakom glasögona finns samma jag, bara, en gnutta mer skarp än innan. Over and out.

Ku klux klart man hänger med

2010-10-19T21:43:00.002+02:00

Ku klux klan, finns de fortfarande? Om man läser aftonbladet kan man snabbt konstatera att; ja, de rider ännu sina hästar genom träskmarkerna i sina avlidna mödrars bakgårdar. Fascinerande att när en del av världen blir mer och mer civiliserad och kärleksälskande, så finns där några som kompenserar för motaktionerna. Att vara tvär, där finns tydligen en kvot att fylla. Jag kände mig väldigt tvär idag, men tvär på ett rätt charmigt sätt, om jag får drista mig, jag gillar nämligen den sidan av mig... Jag är fylld av så många viljor att det direkt var helt värdelöst att försöka mig på skoluppgiften att rita en planlösning åt en barnfamilj på en herrgård. Det gick inte. Jag kastades mellan drömmar och verklighet och landade i en kompromiss, tråkighetens högborg. Tråkigt är en standard jag aldrig gillat. Sen spontanåt Caspar, Erika och jag pizza på Angelos vid Hornstull och Caspar sådde fröer i huvudet som jag kommer låta växa tills imorgon, grodda av sig på pappret. Stordådet är nära. Hoppet återvänder som ett glas vatten efter en svår törst. En gång när jag vaknade mitt i natten och var jättetörstig, låg jag länge och länge och väntade på räddningen; återsomnandet. Vad jag minns har jag aldrig varit så törstig förrut. När jag väl bestämde mig för att mjäkeriet var färdigt och väl gick upp och drack ett stort kallt glas, kände jag hur blodet kom tillbaka till huvudet, det blev varmt och öronen röddes och jag flämtade. Den känslan väntar mig imorgon, hukandes över mitt ritbord. Visst, där är mycket i skallen, och som vanligt har jag just allt där; i skallen. Jag har ännu inte fullfjädrat utvecklat mina antecknings/schemaläggnings/planeringsskills på pappersvara. Där är rörigt nu, som en byrå med omaka strumpor. Måste plocka upp sockorna och lägga dem i rad och räkna dem och bokföra dem och sedan röra ner dem i lådan igen, för, perfect is boring, och boring är en standard jag aldrig gillat.
Hrundi

Får jag fresta med en fruktklubba...

2010-10-18T20:54:00.003+02:00

Ya, middagen står och fräser sin melodi på spisen och det gör ödesbarnen också, ut ur mina högtalare tu. Minnen från ungdomsåren i ett testosteronstint helsingborg gör sig påminnt innan jag minns fridas sexymove och är på banan igen. Hit me, sjunger de, och så går beatet igång. Jag skakar röva bort mot spisen och tillbaka igen. Idag var dagen jag gjorde det, mina vänner. Aldrig mer ska ni tvingas se mig kisa efter klarhet. I slutet av veckan un-skrynklifyar jag mitt anlete för gott och blir med glasöga. Japp. Och när jag kom hem ringde el farso och skaldade om att en resa till Åre över mellandagarna nu är bokad och reseredo. Jag hoppas vi bilar, jag hoppas vi bilar. Det blir precis som old times. Vi fyller bilen med veckobohaget och två bigpack fulla med lösviktsgotte från willys, och så är vi vägarna beträdda i en sisådär åtta timmar eller så. Det är nostalgi. Det är härligt. Mina vänner. Konstiga tider råder. Saker och ting förändras hela tiden verkar det som. Morsan har flyttat från sin bostadsrätt där vi växte upp, och katten är avlivad. Pappas barndomskompis är bortgången sedan i måndags och pappa är själv också nyinflyttad i en lägenhet från villan där vi bott i fyra år. Vi i skolan har nya projekt och jag engagerar mig helhjärtat. B3, där vi ställde ut våra plankanstolar i fjol, ska ha ännu en utställning och vill ha med oss igen. Den här gången blir det kanske bara jag och Orre som ställer upp, men jädrar jag har en idé som rockar. Vi får se! Annars; Köpt proteinpulver och ämnar begynna användningen imorgon då också första ordentliga träningspasset på en tid, ska äga rum. Det är ett bryderi of mine. Träningen. Jag vill, men när oscar lockar med hembakt ute i flempan en solig söndag, tänker jag bannimej inte sitta och söla i en svettig gymlokal. Jag tror jag åt tio stycken, det var soulfood det:)
Henne

Kissen som var med oss en stund.

2010-10-13T16:43:00.003+02:00

Om jag skulle lägga min hand på din mage, skulle den vara kall. Om jag skulle lyssna på ditt hjärta och dina andetag skulle jag höra marken skaka från under dig, för du är tystad. Om jag skulle söka efter dig springandes över ängen bakom huset, skulle jag finna dig alldeles still, för du är stoppad. Dina ögon svala och din blick för evigt stängd. Tack. Hoppas solen på andra sidan horisonten lyser dina vägar ljusa evigt härliga. Tack, även om du inte kan mina ord.

2001; Last log of Cap. D. Bowman

2010-10-13T11:56:00.012+02:00

...

-"The thing's hollow—it goes on forever—and—oh my God—it's full of stars!"

The stargate collapsed into a twisting emptyness filled with the scheme of a million flashing fluorescent lights, and Captain David Bowman was gone forever...

CHAPTER 52
-At stargates end-

------------------------------------------------------------------------------------

Maybe-pile

2010-10-13T11:14:00.004+02:00

Har en gay old mornin', med långsamtgående fortskridning. Ska jag skolvägar fara, eller bli hemma och fixa med bestyren vardagen skänker mig. Frågorna hopar sig - jag lägger dem i en maybe-pile och väljer ut en i taget. Men inte nu, för nu är det dans dans dans. Pussycat Dolls (!?) skränar ur de nyanlända högtalarstyckena och det gungar i min datorstol och allt känns aning burleskt och udda, haha. Ärligen så! Och också, ikväll kommer jag att ha sålt min första tingest över blocket. Bordet och stolarna jag så hårt marknadsförde, de låga ni vet, de är soon to be pushing up the daisies. Passed on. Någon trevlig snubbe vid namn David Lindau skickte mig mail och proklamerade sitt intresse. Jag får en tjuga, och han får bord och stolar. Rättvist och utan ocker. Som det ska vara. Min förhoppning är att där kommer finnas en Stockholmsunge som kommer klättra och knåda bordet och stolarna med sin kärlek. Nu dags för maybe-pilen (kanske-högen). Into the abyss. Kyss
//H

Bonne

2010-10-11T00:20:00.004+02:00

Föddes i en bonnabasker, därför gillar jag bonnasaker som äppelpaj. Hellre ett riv mot kinderna än ett mindre, och gärna lite obekvämt och nött när vi ändå håller på. Det ska tusan i mig kännas att man begagnar dagarna de sina. Även om det blivit allt mer legitimt att göra sig ytterlighetsbekväm allt frekventtaligare, som tex den tossiga idén att binda fast en sängstump i ena änden på soffan eller all dennna kuddhets som överväldigar min förvåning invid somliga cafébesök. Har vi så beniga rumpämnen nuförtiden att man måste prinsessanpåärten-fjäska den till tystnad eller sitter jag och kämpar mot kuddhavet i onödan? Tacka vet jag bönnerna som tar sitt kaffe på höbalen och silart genom en sockerbit i tännerna på vägen ner. En gnutta hardcore, bara en gnutta tack. Jag klagar inte egentligen, jag säger bara att behöver inte jag behöver Boel, 28, i eskilstorp förmodligen inte heller. Ja tusan i mig vad det ska fjäskas där ute. Jag ska också fjäska lite nu innan sängen kallar mig till sin lott. Fötterna ska få sig en omtanke, något så underbart som. Sen kallar jag det för en dag och lägger locket på. Det var en bra en, tack!
Hopp

Words do come easy

2010-10-10T11:06:00.004+02:00

Om jag blev författare skulle jag lätt skriva på engelska! Man kan med engelska knorra till texter så att de får ett uppschwung - mycket handlar om orden i sig. Man kan hur lätt som helst blanda ett generellt samtida engelskt språk, med ett mer komplext och kanske äldre sådant, och kontentan blir inte bara rapparkalja, utan snarare succé. Jag har just nu två favoritord som snurrar runt i huvve. Stigmatiska sådana, men vackra som tusan. De liksom sitter så förbaskat bra i munnen! jag sänder er wikilänkar:

Abyss - Wiki
Void - Wiki
Void - Said by Sauron

Ingen vila utan eld

2010-10-09T21:11:00.011+02:00

Eldkvarn ska bli fulla för kärlekens skull, och jag höjer glaset; Amen broder.. Jag gömmer gitarren under tröjan och är kastad genom fönstret, vipps. Frihet. Imorgon blir en lång dag den med. Det här med helgvila är en fossil i mina minnen.
Banalt och opretentiöst ska jag först städa.
Hejhej! Amen!
H

Fräcka Fredag

2010-10-08T08:28:00.007+02:00

Dagen har hittils begynnt sig med uppvaknandet i en städad lägenhet. Nu har jag, en timme senare, också vaskat av mig och trimmat mustaschen, Mmmjepp, och sitter och sörplar nöjt ur ett glas med varmdricka.
Vi drar till skansen idag, senare, om en timme faktiskt. En timme på mig att samla ihop teckningsverktygen, stuffa ner dem i en väsktingest och vara begådd till tunnelbanan. Jag har aldrig varit på skansen förrut, det ska bli trevligt, trotts det kalla och regniga vädret. Hade där funnits en teckningsintresserad gud hade denna dag skänkts guldbeslöjade solstrålar att sirla genom umbralöven och över mitt ritblock. Vi sitter nog inne, eller, jag gör nog det. Där är det torrt för mig och min termos.
Tills åter//Hå

Freund auf ordnung

2010-10-07T20:10:00.009+02:00

ORDNING, RAKA LED, GIV AKT..
ropar han uti kaoset men tingen ligger döda kvar där han lämnade dem. Ett dagskaos tänkte han och såg ut över röran med bedrövad min - Hur kunde en middag med kaffe på maten bli en hel lägenhet i uppror? Var det inte igår jag tvättade? Visst diskade jag väl imorse? Han erinrar sig själv bilden av honom själv stå böjd över spisen med stålullet rivande över järnen så spånen flyr uti ett svart dammmoln tillsammans med ett stänk inbränd linsgryta. Visst var det så! Bäzzt att kötta igång lite skönt disk-jockey-beat och fixa fint tills el Farso kommer morgondags. Med sig har han en massa pryttlar, resten av bohaget anläder och senare samma dag kommer jag jubla över den dammsugarrena känslan mitt golv aldrig förut känt. Thats right, hold me to it! Farsan kommer hit och åker vidare på Lördag - och jag, jag står till gladelig hushållstjänst för besöket. Familj och vänner - ni vet, ni är alltid välkomna hit! Begagna mina kvadrat och gör mig livssällis när ni vill.
Nu, jezt, sitter jag och planerar soffbord i huvudet, knapprar på dator med händerna och stirrar diskbelägenheten med ögonet. Vagelstatus; still there. Frågan är om jag int ska je IOU design ett produktförslag också, jisses ja. Vore jag inte så kloger som jag är, skulle jag tro jag va domm. Hä hä.
Gekramen H

Älvsjöfrisören pt.1

2010-10-05T23:33:00.007+02:00

SOMMARENS SISTA ALIBI
Flög just genom luften och landade på golvet hemma hos Matilda och My i Älvsjö. Jag älskar att kompetensen finns i huset, som man säger, den finns faktiskt förbaskat ofta i huset. Den är bra på ditt och den är bra på dutt, och ingen är missunsam. Jag blir klippt av Mysse och alldeles just kom jag hem från ett Capoeirapass sällskapat av Fanny, som dessutom är en grym sångerska och ska lära mig att bättre orda sångstrupen någon gång snart. Och så är Eric duktig på massage, Oscar och Matilda på att baka och laga god mat... Ni är underbara att ha nära, mina vänner. Ni kan så mycket. Jag lär mig av er och som tack dokumenterar jag. Jag fotograferar vilt och ohämmat, och ni idkar kärlek med linserna på både mig och kameran mina fagra vänner. Imorgon ska jag ta underjordsvagnen genom tunnlarna till skolan och göra skäl av studiemedlet, nytt projekt - vet inte riktigt vad det går ut på ännu, men där finns säkert något underbart huvud som snappat upp klarare besked. Nu är det bingen med besked!
Nattisvis Dein geschenke

Kaffestundsanekdoteri

2010-10-05T13:45:00.009+02:00

TÄNKT UNDER EN SJÄLVFIKA
Hösten - Om du vore ett fajsbok, skulle jag lajka. Någon läser högt ur en bok och världar stormar upp ur mörkret och färgar det djupt och i bakgrunden spelar John Williams sitt Harry Potter - Hedwigs theme, mystisk och kall som en köldhärjad kullerstensbygd inför allhelgona. Whats not to like, och ovanpå allt så skiner solen dagligvis, så även nu när jag andäktigt sitter och dricker mitt eftermiddagskaffe. Jag lyckades försova mig idag, flera timmar. Vad bättre är, är att jag upptäckte att det inget gjorde. Jag rockar dagen ändå! Vi rockar dagen ändå, togehter, you and I, we rock, we do, you know - I know, that we rock, for sure, its cool, we're cool, we rock this block with our rock, fow show!

Love H - Kaffe down by 70% - We've lost power. Kaffe down to 95%. Kaffe gone sir, Kaffe gone!

stock photos

2010-10-02T18:34:00.013+02:00

VACKRA SCENER I SCENERIET FT. ÖLAND/STHLM.
Detta finns runt omkring oss varje dag, förbaskat ballt. Varför härma när man kan närma, sig det ute i det vilda? Fake is boring, upp med fläsket och ut med sig, och finn att den friska luften gör gott för rosorna på kindämnet. Återvänd sen in och drick kaffe och ät en bit rykande färsk äppelpaj med någon du älskar så kommer du ha ett jävligt ballt liv, frände mi!

Blev klar med mina undersökningar av invaxade linnetyger i torsdags. Det tog många timmar inne i kemirummet på Konstfack, men det var värt det. Det fanns något otroligt tillfredställande med att smälta in de olika vaxblandningarna i tygbitarna med strykjärnet. Pyssligheten börjar onekligen ladda upp inför allhelgona som nu ligger just om hörnet och väntar med all sin förbannade mysighet. Hade en underbar höstdag idag. Solen sken och fick träden att lysa i guld, och under dem spatserade jag förnöjt omkring med en luxuöst mättad mage. Köpte bröd och äpplen på Bondens Marknad, dit lokala bönder kommer varje lördag fram tills november och säljer sina varor - utan mellanhänder eller e-ämnen. så förbannat värt. Jag köpte sesambröd och äpplen, om ni nu råkade undra. Mitt sällskap köpte då betydligt mer, vi gillart! På måndag blir det redovisning av linne/vax projektet. Jag är askunnig inom ämnet nu, så det känns stabilt - som dr. alban skulle skaldat. Därefter väntar nya projekt, som ännu döljs av en dimma av from ovisshet. Innan det, ännu igen, stundar jobb på Intiman. Men allra först ska jag möta upp med töserna tu; Cissi och Fanny för en flarra vin någonstans.

Kärleksvis,
er framförhållda Henk

1-3, Ex-it

2010-09-30T22:10:00.006+02:00

INTO THE VOID.
Jag dök verkligen in den här gången. Jag gav allt, och jag gjorde det av hjärtats lust. Ekohenke bygger sitt fundament och den här gången är det inte bara ideologier och drömmar; den här gången är kunskap och handlingsförhet också med i spelet. Jag vill veta allt. Mycket har handlat om att växa, den sista tiden. Inte växa som i sökorden; fotosyntes eller hormoner, utan växa såsom i kunskap om sin omvärld och om sig själv - för att inte stänga dörren om klyschan, när den nu bekvämligt nog var så nära till hands. Såg en film igår med Eric, på bio. Jag övertalades att se en komedi, en amerikansk sådan. Tänkte american pie-tankar, men överraskades av att den istället var riktigt bra. Den handlade också om growth, på ett sätt. I slutscenen flyttar dottern till ett college. Det grep verkligen tag om mig, för symboliken var så perfekt. Hon stod där, i sitt nya rum, packade upp saker på sin säng, medans den andra sängen i rummet fortfarande väntade på sin ägare. Hon såg sig om, och plötsligt var hennes familj borta - för första gången hade hon bara sig själv och sin egna rädselinramade nyfikenhet. Hon påbörjade någonting som var helt nytt, sitt livs första riktiga äventyr. Det grep mig, tror jag, för jag har själv varit med om det. Att börja studera kan tyckas som en fåfängd jakt efter att konkretisera sin tillvaro, få den utstakad och planerbar, men för mig har det varit något helt annat. Även om valen kanske ibland har varit logiskt planerade, så har loppen varit sprungna av kärleken till det okända. Och varje gång. Varje jävla gång. Blir jag helt förbannat jävla golvad av hur vackert det är att varje gång man hittar ut ur tunneln igen, är världen en vackrare plats än förut.
EXIT.

Åter igen - Men inte samma.

2010-09-28T19:34:00.008+02:00

NY REGI. Jag har kommit tillfreds med att där finns saker runt omkring mig som jag måste acceptera för att inte haverera. Där finns saker att acceptera, saker att ogilla och därför strida mot, och så finns där saker att avguda och älska. Det hela är enkelt egentligen - men långt ifrån självklart. Hela första året på KF kämpade jag med att försöka utröna de vackra tingens ämne av fascination. Och jag fann det. Jag fann det, och vägrade släppa det. Jag blev idealist och grävde ner mig, fullständigt, under kraven som jag påkallade. Allt handlar om kultur tror jag. Kultur betyder inte underhållning, men jag förstår dem som påstår det. För kanske i synnerhet inom formgivningsbranschen finns där ett vilt och ohämmat intresse för det som kan få människor att vända hän sina liv, och det som av egenkraft kan få dem att må väl, och istället intressera sig för det konkreta och uppenbara och identitetsskapande. Alla vill bikta sig, men ingen vet hur. Jag tänker på människorna som befolkar tv-serien Ullared. De skänker inte prylarna det flyktigaste av intresse innan de blir nedfösta i kundvagnen. Det är när de kommer till kassorna som de förnöjd tittar upp på sitt varuberg och konstaterar att det var en bra omgång. De köpte sig sin identitet, de åkte på materialismens semester och lämnade det förglömda jaget hemma med hunden där de yla ikapp av ensamhet. Snart vet vi mer om Lindsay Lohan än om oss själva, och med en praktiskt tidningslampa från Gekås kan vi "..read all about it"... Men när där finns en alldeles äkta lycklighet att finna från inombords sig själv, sitt självförverkligande och människornas rena och skära och otvugna kärlek till varandra, varför nöja sig med ett varuberg från Ullared? Det gäller hela konsumtionssamhället i stort, Ullared är inte ensamt förunnat intresset av shoppingmoben. Jag är kallt konstaterande, för det är min marknad. Det är min uppgift att bege mig ditut och härska begreppen, veta vad som förströr - för jag äger inte längre något veto. Alla skall ha det som de vill ha - för nu är möjligheterna oändliga och konkurrensen ger mig inga val. You snooze, you loose. Men jag är fan inte med alltså. Jag tänker inte, jag vill inte. Där finns andra värden än att stryka katten medhårs, och jag känner att jag finner kraft i det. Nu ska här levereras kärlek, people. Jag vill ge er det, för jag älskar er! Det är det kultur handlar om, något att hänga upp sitt kärleksfyllda liv på - för någonting annat är inte värt att behålla.

Jag har haft en knaper sommar. Den bjöd på alldeles för få äventyr än vad jag hade hoppats på och nu är jag, törstandes efter mer, alldeles i startskedet av ett. Ny termin på KF, nya människor. Det är så härligt. Jag tycks som av en händelse ha fått några av världens mest ödmjuka och insiktsfulla människor som vänner. När jag ser på samhället i stort så upplever man ibland en sån där enorm orättvisa, där allt tycks vara en maktkamp och ofta om pengar. Så vänder jag blicken och ser på dem jag spenderar min tid med. Vi köper fikabröd till varandra! Vi lånar varandras filtar om det är kallt. Vi dricker vin och dansar tillsammans, och de är alla så förbannat rättvisa. Det kvittar hur kallt det är, jag kan alltid gömma mig med mina vänner i en koja av filt och komma ihåg hur vackert allt är. Det ger ni mig! Tack! Och även de vänner jag har på andra platser än just här gömmer jag i min filtkoja, ni finns här, och baskemig, tack för det!
Jag har också slutat äta kött. Efter år av halvdan vegetarianism har jag nu blivit hardcore och i förra veckan dräpte jag min sista kyckling. Där ligger nu ett kilo kyckling i min frys och tar upp plats, intressenter; gör er hörda - annars stundar där strax begravning på högbergsgatan under den höga Linden som avslutar gatan i västlig riktning. Är åter på gymmet igen, för övrigt. Har varit förkyld i flera veckor, snudd på en månad vilket är rätt bitchin, men nu så; akta eder. Här ska skipas friskhet i mång-men. Men först ska jag klara av veckan som bjuder på både kreti och pleti. Ska lära mig vaxa in vävar med bivax, skriva en mindre uppsats om linnetyg, INTE gjuta något i betong, ha det fezzztligt med nördarna på facket, jobba am freitag och en hel drös med annat - allt på eget kärleksfullt bevåg såklart. Närmast; en rejäl diskning, skumparty i min disc-ho. Vi höres framöver kamrater!

Framhålles kärleksvis
Henko =)

Till sist

2010-05-10T22:04:00.006+02:00

Det är ett kaos där uppe, så som jag älskar att ha det. Så tills vidare mina vänner. Här var jag. Men nu är jag borta. Vi ses där ute. För sista gången, all kärlek.
Henrik

Lite längtan, en söndag bara sådär.

2010-03-14T10:11:00.003+01:00

Det ljusnar över söder, och solen kastar sina guldbeslöjade strålar in i de dunklaste av Stockholms hörn. Mitt skrymsle lyses upp och skarpa silhuetter av namnlösa föremål faller mot lägenhetens innersta väggar, Det har ljusnat över söder, och det är söndag igen. Utan för fönstret hörs musiken från en annalkande älskad vän, och jag vet att jag snart vältrar mig i vad den har att erbjuda. Ett febrilt kaos av lust, ljus och musik.
Kaffet står vid fönsterbrädet och ångar, brevid porträttet av mig och min bror som nyfödda i min mammas famn. Ett porträtt jag känt länge tror jag. Det är svartvitt och vant och äkta. Jag saknar dem givetvis, min familj. Är väl snart på väg tillbaka till skåne för en liten tid. Hade aldrig fått plats i min mammas famn såsom jag gör i fotot, men att rymmas under hennes tak är all kärlek nog. Jag saknar pappa också. Han har haft det stormigt, när han förtjänar ett lugn. Mina bröder jagar ägget, precis som jag. Snart kommer jag hem för en liten stund. Tills dess, ha det bra! Kärlek

...

2010-02-24T22:30:00.004+01:00

Du fantastiska liv, himmel vad jag älskar dig! Du är ett outgrundligt mysterium, fullkomligt oerhörd i din bottenlösa skönhet. Spröda liv, vi värnar och vill så mycket och du kommer krossas en dag, men ett kärleksfullt hjärta kan varsamt plocka spillrorna och få dig hel och klar och ny. Ibland är man säker, och du banar väg över nyfödda landskap och man hör vågor rulla in över en öde strand och avlägsna måsar skriker från en molnburen sommarhimmel, och allting som känns är det egna hjärtats slag. Älskade, du finns, jag stirrar dig i ögonen när jag andas, men du svarar inte, du yr iväg och allt som finns kvar är tanken om att du andades tillbaka. Snart ska också min tanke lämna, yra upp i vinden och blåsa ut över havet där mina minnen finns någonstans, och jag skall lämna denna plats för att kanske aldrig komma tillbaka. Jag fylls av en tveksamhet, samtidigt som jag redan insett att jag aldrig ens hade några val. Man kan bara stå brevid och se sig själv hända. Ibland glömmer man bort, men man skall snart igen minnas, för du låter dig inte vänta även om du låter mig vänta då och då, ibland i en hel evighet och ibland längtar man efter tystnaden. Livet blåser över en och gör vad det vill med en, och snart finns där inget mer.
Det är ett kaos, en dröm, en sanning och en lögn, en verklighet fylld med en absolut närvaro och en skenande tvekan. Du fyller mig med hopp och du tar den tillbaka. Du fyller mig med kärlek och ser tyst på när den slits ifrån mig. Jag kommer nog aldrig att förstå mig på dig, men jag älskar dig verkligen, av hela min samlade vakenhet, jag älskar dig! Kärlek

Ord

2010-02-18T21:14:00.003+01:00

Datorn har hittat hem. jag fröjdas av att ha möjligheten till ett socialt liv annat än det med mig själv. Det där med datorlöshet är nog en bättre idé om sommaren, då det inte är förenat med livsfara att gå utomhus för att besöka sina vänner. istappar som faller från 40 meters höjd och köttar folk rakt i huvudena, halvmeterstjocka issköldar över trotoarerna, förtäcka av snö, galna bilister som kör på folk, tunnelbanetåg som stannar i tunnlarna i timmar och en bitande kyla som får till och med den trindaste av oss att rulla tunga av skitnödig frusenhet. Mina tankar går till april och den första dagen utan jacka. Men nu ska jag knipa trut. Blir så trött på att jämnt längta från nuet. Fuck you, mig! Get real. Nu ska jag vara naiv och glad och skelögt älskvärd. Jag spär på illusionen med en propellerkeps och en stor polkagrisklubba. Tankebild - activate. Okej, nu är det On-läge. Ur munnen ljuder min nedrökt-tant-röst och orden skorrar ut i rummet i en oigenkännelig melodi, jag tror jag härmar anita ekberg. Dags att lägga locket på, detta kommer ändå inte sluta väl. Ändock; kärlek!

Babbel i grönsakslandet

2010-02-04T19:13:00.002+01:00

jobba övertid i skolan ska ni tro, med en burk kikärtor som närmsta bordsgranne. Har börjat gilla smaken, den känns familiär och etablerar en trevlig närvaro i maggropen, dit sedan tidigare en pizza infunnit sig, ja, så går det när man missar lunchen för att det är roligare att göra möbler av pvc-rör och garn, ändock jag hurra hurray, för det är full snurr i skolan kvällstid och det gillar jag. det är trevligt att vara trötta tillsammans. Givetvis finns där ett ton saker att göra, men det känns mäktvärdigt, och jag stressas inte av tanken av att jag förmodligen måste spendera helgen här. Annorstädes växer sig tystnaden tjockare och tjockare hemma i lägenheten på högbergsgatan. Det är nu cirka en vecka sedan min dator gick sönder i ett försök att byta admin-lösenord så jag kunde logga in på spotify. Jag hade ingen aning om att musik betydde SÅ mycket för mig, men det gör den verkligen har jag upptäckt, och när jag tänker efter så minns jag alla gånger som musik hjälpt mig genom ett bekymmer, var det ett skolbekymmer eller ett privat sådant. Ljudet av tv4-as ideliga reklamslingor eller nyheterna-jingeln tröttar ut och jag längtar ut. Igår gick jag och la mig klockan 19, och vaknade 12 timmar senare, det var nästan ljust ute och jag diskade sömndrucket upp en odiskad gröt-gryta från gårdagens frukost och kände hur fötterna växte fast i det kalla golvet, och hur ögonspringorna smalnade från chocköppna till papercutsize i en avgrundsgäspning. Jag brukar icke sa nicke bli så trött, det vet gudarna. Jag brukar springa upp ur sänga och köra rutinen och fara iväg, tröttheten brukar komma eftermiddagsvis, kaffedämpad trötthet. Idag finnes icke tid. Vi har workshop med textilarna parallelt med en annan sak, och det är roligt men hjärnan längtar efter annan stimuli. Snart kommer Växjöpacket hit och jag ska fröjdas i deras sällskap, för det var så längesedan och jag älskar dem så! Nä, nu ska jag göra jävlar anamma av den här kvällen, och det ska fan ta mig bli bra, så jävla bra så ni anar då inte! Kärlek

Läs inte, jag står inte för följande.

2010-01-18T18:35:00.003+01:00

Fylld av kikärtor jag svävar runt i Ill lägenheto i den mest snövita skrud. Morgonrocken skyler kylan och täcka mig från faro. Faro äro runt varje hörno, jag inbillar mig och tänker att jag är en galaxhjälte med laserpistol. SNAP, åter till verkligheten och jag landar med en duns på min pilatesboll, studsar högt upp och dunkar ner på golvet, brevid vad som tycks vara något slags bandyrink, jag är Foppa och sopar banan med Mahatma Bandy. Sen coolar med godis vid sidan och tycker att min hög med rentvätt ser allmänt trevlig ut i all sin renhet, där den ligger och är helt ren och fri från smuts. Kvickt dök jag ned och hann med en millisekunds marginal undvika en stöt av kulor som kom flygande från bortom Obelisken. Det tog inte ett ögonblick innan jag förstod vem det var som ville röja mig ur vägen, det var hyresvärden Cleopatra del Toro, ärkefiende och surtant. Jag flög snabbt upp och hoppade genom luften till närmsta spisplatta, satte igång den och påbörjade frukost. Klockan var 07.20 och jag hade försovit mig i en timme. Snipp snapp slutt så var sagan SLUTT, som Håkan i Sunessommar hade sagt, i all underbarhet; lika jämförbar med en påse kampinglakritsbåtar som gängse allt annat gemytligt i påsform. Stundar plugg? Oh ja! But not yet, ska bara rädda världen först. Och äta gröt. Gröt! GRÖT, Fan - spisen! Oh holy nooooo. Buuuuuuurn
Kärlek

Kan du hitta ordet gutural?

2010-01-14T21:11:00.003+01:00

Oj, lången tid passerat har. Men jag är fortfarande här vid min dator och tänker på att jag borde gå internetvägars och uppdatera detta lilla tillhåll lite oftare! Nä nu jeflar, Christina, här är ett guld som inte skall bli till sand, tänkte jag och tryckte på den snabba favoritlänken i övermarginalen i mitt firefox index och tog mig en 0,00987 sekunder lång resa genom cyberkosmos hem hit, till min oas av koncentrerad egoifiering. Vad står på, undrar jag genast när de första orden var nedtryckte av mitt smutsiga tangentbord. Mycket tänkte den snabba hjärnan, som igen överträffade sin klyftighet med sin förmåga att klämma fram vettiga ord. Men sanning är att mycket är på gång. Det är en härlig tid, ett varmt januari, trots att näshålorna fryser till istäckta arktisgrottor på den 3 minuter långa promenaden från Högbergsgatan 97 till tunnelbanestationen Mariatorget. När isen smält bort och jag bytt den förfrusna gångstilen till en mer socialt gångbar, och börjat återfå normal färg över anletet mitt sätter huvudet igång igen. Jag är varm, är det inte gött så säg. Vi rullar tunga stockar av skolarbete utmed akademiens korridorer och jag känner mig makalöst till freds, invaggad i varseblivningen av att jag gör något jag vill, där finns gömda rum, bakom utbildningens ovisshet och dunkla ridåer. Vad som döljer sig där och in eternity står framtiden att utvisa. Jag åker med skatebord ditut, snabbt som tusan och i bakgrunden spelas Något operastycke ur Carmen, bokstavligen. TV'n är på och jag kan inte hjälpa att nynna med en smula. Stockholm saknar viadukter vilka man kan gå under och känna ens egna guturala röster komma fundamentet att skaka, därför får ett hörn i min etta duga gott, åt både mig och åt trettondagsaftonens musikfests 2:a del med Helene Sjöholm. Underbara Quinna. Ni skall veta en sak, jag fördröjer ett göromål, såklart. Jag står i tur att skriva en uppsats i Konsthistoria. Jag har bara ynka 5 rader kvar och ändå har dokumentet häckat som en blek ande över min datorskärms annars så sorglösa skrivbordsbakgrund. Ska jag kanske ta mig själv en kopp te, mysa till det så där ordentligt med en morgonrock (för att det är så förbannat kallt inne) och sedan sätta mig ned här och skriva den klart. Jag har god tid, marginalen är god! Hör du mina ord mor, marginalen är God. Kanske har din son äntligen vuxit upp, synd att genen i så fall inte är från dig, du kära :)
Nu stundar självförverkling. Tusenkramen. Kärlek

Luckan

2009-10-03T01:22:00.003+02:00

Idag upptäckte jag att du är ganska viktig för mig. Jag kom på en ganska vacker beskrivning för dig, en metafor som jag nog alltid haft i huvudet när andan fallit på att skriva här. Ofta har där funnits ett behov för "luft", "andrum" och en oskyddad kontinent av vildhet och frihet. Jag kom på att du var som en lucka till en fri himmel. Med några få ord bygger man sig en stylta av personlig självuppfyllnad, en pelare att vila sin akademiska strävan på. Kvoterad mental hälsa, whenever you want it. Du är viktig.

Rutinen har inte riktigt hittat mig här i stockholm. Det mesta har fallit på plats men de sista detaljerna kommer nog ta tid att slipa till, inget ont sagt om det. strävandet efter den hållbara rutinen är väl ett evigt lopp, men jag vet att det finns ytterliggare en eller två växlar som ej än har slagit in. Jag återkommer när de har kopplats in, blir väl om en månad eller så. jag tänker främst på var man ska lägga ribban för skolan kontra fritiden. Vill inte kompromissa bort fritiden bara därför att skolan händelsevis råkar vara mer tidskrävande än att ta det lugnt med sig själv eller sina vänner. jag har haft ett skadligt förhållande till skolarbete kontra fritids-frågan förut, and that not where I want to be. Men jag är stark och vet hur jag vill ha det, ge mig en månad så ska jag jävlar ta mig visa er. haha! Gud, ja, nu känns det sådär bra i magen. Jag går omkring och känner mig glad, av ingen anledning men egentligen av alla anledningar i hela världen. Älskar många just nu, och det är en underbar, underbar känsla!
Kärlek!

Ett kreativum

2009-09-20T22:57:00.005+02:00

Sånger hörs från andra våningen. I pauserna hördes nöjda suckar och det är varmt nu. Solstinna dagar, såsom i södern, föreställde jag mig. Jag njöt av kraften jag funnit. Här fanns inget hinder längre. Händerna var såriga och torra som krut och jag älskade det. Äntligen hände det. Det trånga mörka rum vars skuggkastande slöjor tidigare bundit mig, hade vält i sin ruin och gått under. Jag såg nya vidder, och sucken som gick genom rummet värmde min panna och kom den solbrända luggen som hängde däröver att flyga runt i ett förnöjt sensommarlikt mönster. Jag höjde blicken från bordet och tittade ut genom ljuset som kom från de öppna fönstrena, och jag mindes hur allt borde vara. såhär, precis så här.
kärlek

En helt vanlig morgon.

2009-09-07T19:59:00.012+02:00

Institutionen för Inredningsarkitektur och Möbeldesign, så heter det. Det låter ganska flott. I folkmun tar man förkortningen "I.A" till gagn. Tunnelbanan röda linjen mot fruängen. Timman är tidig men jag är inte, jag är sen. Jag jäktar och känner hur två portioner gröt, proteinshaken och knäckebröden med keso och kalkon hoppar oroligt upp och ned i svalget. Varför lär man sig aldrig. Den frågan lär jag ta med mig i graven. Mornarna är kyligare nu. Daggen ligger över bilrutorna när jag sneglar på dem genom det gyllene morgonljuset. Hösten smyger sig över en, långsamt men otvivelaktligen. Snart växer frosten över nyponriset och den fjäderlätta dimman från människornas andetag står som fontäner ur de jäktande stockholmarnas flämtande trynen. Jag virvlar runt och fångar en glimt av en stigande sol, ilsken och slagen, och så är hon borta. Den mörka storstadssilhuetten tornar sig mot skyn och kastar svarta slöjor över landskapet nedanför. Det nya mörkret är i antågande och jag vet genast, på bara bråkdelen av en sekund, att en ny tid är kommen. Jag märker att jag springer. Benen försvinner under mig och världen flaxar förbi i ett enda okontrollerbart kaos. Jag rasar och ur mig ljuder ett helt liv av samlade skrin av djupaste vansinne och galen eufori. Och plötsligt fattar jag grepp. Marken breder ut sig under mig, och jag känner hur jag andas. Ljuset spricker igenom de stängda springorna mellan ögonlocken och snart hör jag en röst om ropar: "Nästa station Telefonplan, Telefonplan!"

(När jag skrev det här inlägget lysnade jag på (sista två minutrarna): Sigur Ros - Untitled #8)
Kärlek!

Let's do this thäng!

2009-08-31T23:53:00.006+02:00

Oj, vilka ord ska jag ta till muns för att beskriva euforin i sinnesvärlden. Det här är en odyssé i rätta val, det känns i hela kröppa. Skolan är gigantisk. Korridorerna sträcker sig långa utmed telefonplan och vissa av huvudgångarna är så breda att skenande lastbilar skulle kunna begagna dem. Konstfack är stort, det är gammalt och det funkar. Administrationen är igång, take that Växjö. This time, it's all about me. Folk vet sina positioner och jag vet min. Nu gör vi det här tänker jag högt för mig själv, flera gånger, gång på gång. varje gång är som en explosion, locket far upp och ett avgrundsvrål öppnar alla himlens portar. Gud vad jag är stolt. Nu gör vi det här! Lets get ready to RUUUUUUMBLEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE!!!! Kärlek!

fredag kväll

2009-08-29T00:08:00.002+02:00

Hanna, du inspirerar mig ständigt med din "go get em" attityd. jag ska lära av dig och bli lite mer handför i fortsättningen. Resultatet av den här bestämmelsen kommer förmodligen resultera i att jag bygger en vägg i min lilla etta. lilla etta goes tvåa in a matter of spånskivor och skruv. inget permanent dock, då blir hyresvärden rasande, liksom min "vägg" om de får reda på den. Jag satt idag i en timme och plannerade denna vägg. vilket under! jag längtar tills farsan kommer på besök nästa gång, då ska jag tvinga honom på en omväg inom brädgården. in other news så har jag huserat i stockholm i snart en vecka. Vardagslivet har inte infunnit sig ännu, och jag har ännu inte lyckats lokalisera sopstationen, vilket har resulterat i öppna fönster, min hälsa till gagn. Jag ska ta ett redigare tag i problemet imorgon, hajkskorna på, spejarglasögonen på on-läge och jag mig uti stockholmsvimlet bege. nu ska här skipas rutin. jag gillar rutin, eller, åtminstone rutin som man mår bra av. Jag vet att jag kan, men den dröjer nog någon vecka eller tre in i höstterminen. men jag väntar tålmodigt under min korkek. Sommaren har varit en odyssee i spontanitet och dagdrivande-itet. Den har frestat på många nerver och testat mig, it really has, men jag har överlevt hittils och felar min blick mig ej, så ljusnar horisonten. Jag är spänd, otroligt spänd. framtiden är i antågande, och jag är inbjuden. I'll see you there:) Godnatt! Kärlek!

ett år

2009-07-30T00:40:00.006+02:00

Arbetsuppgift till Konstfack

Imorgon blir jag 22 år, eller rättare sagt, jag har varit 22 år i 44 minuter. Förra året hade vi en dunderfest med långbord i trädgården, rökmaskiner, stroboskop och blinkande färglampor och kvarterets ljudligaste dunka dunka. Ett år. Var var jag för ett år sedan? Vilken människa var jag då? Vilka människor var ni? jag kände inte ens alla av er, många av er blev nya människor i mitt liv under detta året. Det har varit ett händelsefullt år, fullt av sagor om människor. underbara sagor, vackra sagor, tradgedier och komedier. Jag minns dem alla, och tackar er för att ni finns till. När jag senare lägger mig ner i sängen för att sova skall jag läsa minnena om sagorna om er och somna med ett leende över ansiktet. Ni gör världen till ett mysterium, ett fantastiskt kaos, en sorglös dröm av lycka och kärlek. Lev länge och lyckligt, så gör jag detsamma. Godnatt! kärlek

Vem är du och vem är jag och vem är han mitt emellan?

2009-07-21T20:59:00.003+02:00

Det har hänt en hel del saker, bloggkompisar, och det mesta känner ni nog redan till. För mig är det en personlig tradgedi. Den senaste tiden har varit hjärtskärande och svår och jag vet inte, inte helt säkert, om jag är samma människa längre. Vad har jag kvar, och vad har jag förlorat? Jag vet ingenting, vem den nya jag är får framtiden utvisa men just nu är han en främling. Det är inte det att jag inte känner, kanske tänker jag bara inte längre lika klart som jag gjorde innan. Jag känner mig så pass svårdefinierad att jag många gånger varit inne här på bloggen för att skriva ett inlägg, för jag har så många känslor som jag behöver uttrycka, men de hopar sig i händerna och sänder ingenting annat än en suck över tangentbordet. Börjar jag kanske få det där duktighetssyndromet, är det också därför jag tränar på gymmet hela tiden? Vid min gud, låt mig slippa behöva imponera. Jag borde veta bättre än så. Take it or leave it, Henrik!
Det har hänt en hel del saker, men vilken typ av människa vore jag om jag inte tillät mig själv vara känslosam över dem. Känslor är okej, och de är fucking underbara. Igen blir jag häpen, över hur vacker världen är. Tänk så vackert att man får sörja kärleken, att man får sakna den och minnas den, känna ömhet och vördnad inför den. Det är väl så man riktigt säkert vet att den verkligen betydde någonting för en.
Tack för att ni finns, underbara människor! Ni betyder världen för mig! Kärlek!

snart dags att ta sommarlov.

2009-06-14T17:39:00.002+02:00

Ja, nu är det snart dags att ta sommarlov - på riktigt. Skolan har för visso slutat för ungefär en vecka sedan, lite mer, men än sitter man och gnuggar sina geniknölar över växjöbryderier som ej än låtit sig ta till ända. Jag har ny-examination nu i veckan, fick inte riktigt godkänt på sista projektet, men det är en mindre komplettering, ganska lätt att göra. Dock kommer det kräva en hel del tid och engagemang. Jag komemr behöva bege mig upp till växjö igen för att sedan bli kvar där ett par dagar innan examinationen, mest datorjobb och sådant. Men det är inte skoj, alltså. jag var där uppe för handledning en snabbis i onsdags, och där var helt dött. Jag såg kanske totalt 10 levande personer på två dagar, skandal. Så jag ser inte direkt fram emot min visit nu i veckan, hoppas bara det går snabbt och smärtfritt. in other news, fast jag är helt övertygad om att ingen missat det, har jag kommit in på konstfack. Jag börjar till hösten på en utbildning där som heter Inredningsarkitektur och möbeldesign, och jag är i full färd med att leta bostad i stockholm. det går sådär, men nöden är uppfinningarnas moder som någon smart person sa så hamnar jag bara i nöd så kommer nog allt lösa sig ändå. Fast jag ska försöka ordna det bra för mig den här gången så jag slipper bo i ett gammalt ombyggt mentalsjukhus så som jag gjorde i Växjö. Jag har alltså sagt hejdå till alla mina växjökompisar, det var så sorgligt. Man har lärt känna så otroligt många fantastiska människor, och det gläder mig att vi en dag i framtiden kommer bli kollegor. Då kan man ringa varandra och fika och grejer, kommer bli riktigt mysigt. Victor är i Paris och arbetar. Saknar honom som tusan, men han verkar ha det jättefint där. Han skall även en sväng bort till barcelona nu i veckan för något tidningsjobb där. Tänk så underbart att få resa så mycket och komma till platser man annars aldrig hade kommit till om man stannat hemma. Livet är fantastico. Jag har inte skrivit här alls mycket den sista tiden. ett inlägg i månaden. jag behöver dig förmodligen inte mer, bloggen. du kanske har tjänat ditt syfte. Men det är skönt att veta att du finns här när jag behöver dig. Jag ska nog försöka koncentrera mig på att göra icke-datorgrejer nu i sommar så jag inte blir ännu mer närsyt än vad jag redan är. Världen är där utenför fönstret och jag skall snart bege mig dit ut och utforska varenda liten millimeter av den, för ibland är det som hannanas säger; allt är intressant. Jag är i en fas i livet, fär det faktiskt visat sig stämma ganska bra. Kärleken är fortfarande det största, och därefter kommer nyfikenheten, och nu ska jag bejaka de båda och laga mig själv lite mat. Kärlek till att äta har jag, och nyfikenheten ligger i att få se vad det råkade bli. Haha. Sen ska jag skissa på det envetna projektet så att jag någon gång detta årtusende, kan kalla mig ledig. Kärlek på eder. Kram, tjao! :D

Hoppsan!

2009-05-19T11:36:00.002+02:00

Hallå! Oj vad ofrekvent det har blivit på senaste. nu hann jag inte läsa när jag publicerade det senaste inlägget, men jag gissar att det börjar dra sig mot en månad sedan. Det har helt enkelt inte kännts så påfallande att behöva skriva här längre, i samma utsträckning. jag antar att det beror på att sommaren är här, och man är inte längre fjättrad i sin lägenhet längre. Men livet vankar på som vanligt. Sitter nu och bävar inför beskedet från konstfack, kommer jag in, eller inte. Hu jeda, undrar hur det har gått för Oscar. Grejen med konstfackansökningen är att jag inte ens vet om jag vill börja där i höst. Jag vill som jag alltid velat, bara ha ett alternativ. Det känns ändå himla bra just nu. Med allt. Är tillfreds, makalöst tillfreds. Men någonstans lurar en allt växande nyfikenhet. Snart är det sommar, och eftersom jag inte har lyckats skaffa ett sommarjobb, så tänker jag luta mig tillbaka och se vart min nyfikenhet bär mig. Det ska bli så spännande att få åka tillbaka hem till Helsingborg och lära känna min familj igen. Undrar hur det kommer bli. Jag har inte bott hemma på två år, med undantag för förra sommaren, så jag undrar hur saker och ting är där hemma egentligen. Spänd för framtiden. Jag är i skrivande stund i Göteborg hos victor. Han är i skolan och jag sitter här och tar mig lite välförtjänt ledigt. Fast jag åker tillbaka hem till Växjö igen ikväll. Solen bränner mig på ryggen från fönstret i balkongdörren och den från min barndom välbekanta doften av hägg sprider sig från andra sidan vägen och tränger in i den solbadande tvåan på kalendervägen.
Nu ska jag bege mig in till stan och reklamera ett par byxor. 4 veckor höll de denna gången, nytt rekord i förakt mot den hållbara utvecklingen. Jag känner nästan att jag vill mörda någon, är detta vad jag får för 400:-, dessutom har de tappat sin passform. uselt skräp. Cheap monday. cheap "expensive fucking lousy crap eating swinebag puke shit douche" monday. fast jag är glad. Kram!!

One weeks notice

2009-04-29T23:01:00.002+02:00

Hallå!

Mycket har hänt. Låt mig bara få ta några stillsamma andetag innan jag börjar, ok.
Jag ska till intervju på konstfack på tisdag. Det hade blivit något fel med posten, för jag fick aldrig mitt antagningsbrev till intervjun, så jag antog liksom att jag inte gått vidare i urvalet. Sen ringde de från konstfack idag och undrade vart jag höll hus, för de satt alla och väntade på mig. Jag blev givetvis väldigt shockad, för jag hade verkligen inte fått något brev om det. Så vi kom överens om en ny tid, tisdag nästa vecka klockan 12.30 i Stockholm. Så himla nice, all möda har gett sin avlöning. Så hiiiiiiiiiiimla skönt och roligt. GUUUUUUUUUUUUD. Sen blev jag idag dessutom med beröm godkänd i kompletteringsuppgiften från föregående kurs vilket ocokså var en sten lyft från axlarna. Vi har nu påsklov, och jag är ledig fram tills måndag, så det ska bli skönt att få ledigt så jag kan njuta lite av solen. Jag trivs som fan med min nya livsstil, jag går. Går, går, går, går. Jag går till och med in till stan! det tar ca en timme, enkel väg, men det är så himla skönt och så luktar det så gott utomhus. Träningen går också fort framåt, jag älskar känslan av träningsvärk i kroppen. Har tränat varannan dag nu i snart tre veckor, och trivs som fan med det, jag tar mig tid. Jag har också lyssnat klart på ljudboken; män som hatar kvinnor. Med andra ord ligger jag för en gång skull rätt i tiden. Jag brukar vanligtvis ligga en sisådär fem till tio år efter alla andra med sådant, men just den här gången har jag hakat på trendvågen. Känns skönt, för då kan jag delta i debatten om boken, och det tycks debatteras om den överallt. spännande bok för övrigt, och ljudbok är en underbart ljuvlig uppfinning. Man får akta sig så man inte blir förslappad och glömmer hur man läser bara.
I övrigt så har mitt intresse för miljö och samhällets hållbara utveckling, växt i stadig takt. I går hade vår lärare i konsthistoria ett föredrag om hållbar utveckling som var mycket intressant. Kulmen i föreläsningen var en film som jag tycker alla skall se. Filmen förklarar på ett mycket enkelt sätt hur vår konsumtion ser ut idag, och hur den förvidrigar sig över planeten. kolla på filmen och sprid den vidare, för det är vårt ansvar. Det låter moraliserande och predikande och uttjatat, men vilka ord ska man använda då? det är ju faktiskt vårt ansvar. Så, ta ansvaret du har på allvar och se filmen, du kommer häpna!

www.thestoryofstuff.com

Dessutom har jag kommit på att jag avskyr genusdebatten som försigår i massmedia. de tar för lätt på begreppet jämställdhet. Jämställdhet handlar inte enbart om kvinnorätt. Många har svårt att ta detta till sig, sorgligt nog. Jag såg en debatt på tv4 för några dagar sedan där man sålde in programmet under begreppet jämställdhet. Programmet handlade om våldtäktsfrågor, och man hade bjudit in två gäster, båda två från kvinnorättsorganisationer, och räknade jag gångerna som ordet; "kvinnor" nämndes under debatten, skulle antalet gånger uppgå till över 100. Det diskuterades länge och väl om hur det var viktigt att kvinnor fick tillgång till hjälp, att man vågade prata om kvinnors utsatthet och vikten av att bättra på lagstiftningen så att ingen kvinna skall känna sig rädd när hon går ensam genom stan. Inte en enda gång under debatten nämndes de våldtagna männens situation, eller männens utsatthet. Även om våldtagna män är betydligt färre än våldtagna kvinnor, så kan man fortfarande ställa frågan om det fucking spelar någon roll om det är en man eller kvinna som blir våldtagen? Gärningen är fortfarande lika vidrig. Jag tycker det är jävligt inskränkt att ta på jämställdhetsbegreppet som ett kvinnorättsbegrepp, för då glömmer man hälften av jordens befolkning. Jag gillar heller inte sättet som kvinnor porträtteras i media. Är de inte utfläkta på affischer utmed gatorna så är de våldtäktsoffer på aftonbladets löpsedlar. Överallt syns någon form utav kvinnoförtryck, men vem är boven i dramat? Och överallt uppstår moraldiskussioner i samtext med den specifika offerbilden i fråga, varesig det är annorktiska modeller eller wanja lundby wedin. Jag hävdar att man blåst upp det hela. Man har fucking själv skapat skillnaden mellan man och kvinna och man för traditionen bara vidare genom att diskutera skillnaden. Visst, det är synd om kvinnorna, men det är ta mig fan jävligt synd om männen också. När ska jämställdhet handla om individers lika värde, istället för om vem det är mest synd om? Just nu är det kvinnors tur att härska rampljuset. men rampljuset är en förrädisk scen. Debatten om männens bekymmer står och stampar i skuggan medans tv3 anordnar rosa bandet galan och hela sverige gråter ikapp med snyfthistorier på tv. Vad hände med det röda bandet? Bandet för aidsdrabbade, en folkgrupp så ofantligt mycket större än de med bröstcancer? Antar att det just nu helt enkelt bara inte är modernt med jämställdhet. Det är modernt med kvinnor. Kvinnor blir dock för den delen inte behandlade ved varesig rättvisa eller respekt, snudd på tvärt om. Jag ser på detta som ännu ett sorts övergrepp. Massmedia framställer en bild av en kvinna som är undergiven mannen, underbetald, sjukdomsdrabbad, våldtagen och otrygg. Rädda kvinnan, skänk en slant. Kvinnan är människa, och har väl för bövelen en egen ryggrad som hon värnar om. Hon behöver inte fler som tycker synd om henne, hon behöver bara rak och hederlig rättvisa liksom alla människor i vårt samhälle.
Lägg ner denna jävla debatten nu, Massmedia, och lär er vad begreppet jämställdhet egentligen står för. Just nu är det ett billigt utfyllnadsord som förlorat sitt värde.

Uh, förlåt, blev visst lite upprörd så här frampå natten. I den akademiska världen så lider man av att det jämt pågår någon slags katergorisering, utdelning av titlar. Jag gillar inte detta, det är slöseri med tid. För ingenting förändras av att man kommer på en titel för det, man gör det bara onödigt komplicerat. Nu ska jag nog fara i säng. kram och godnatt på er underbara människor!!!//H

Monster

2009-04-18T12:25:00.004+02:00

Who's your daddy now? Inte lika kaxig längre, va!?

Har spenderat förmiddagen på internet. Det är märkligt hur vetgirigheten ibland bara sätter fart. Vissa dagar är det som Hanna säger; "Allt är intressant". Dagens mest fascinerande historia är den om Ed Gein, Seriemördare.

"Edward Theodore "Ed" Gein, född 27 augusti 1906 i La Crosse, Wisconsin, död 26 juli 1984 på Mendota Mental Health Institute, Madison, Wisconsin, var en amerikansk seriemördare. Även om endast två mord bundits till honom. Han blev ökänd på grund av nekrofiliskt beteende (vilket involverade att skinnflå offer och gräva upp lik, han dekorerade sitt hem med likdelar, och skapade kläder och möbler av deras skinn). Förutom hans broders död 1944, som skedde under mystiska förhållanden, försvann sex människor från städerna La Crosse och Plainfield mellan 1947 och 1957."

- http://sv.wikipedia.org/wiki/Ed_Gein
Läs mer om Ed Gein på länken ovan. Fascinerande!!!!

Kalla mig sjuk i huvudet, men det är någonting som är intressant med seriemördare. De är ingenting annat än barn av sin omgivning och samtid, precis som alla vi andra. Någonstans har människan tappat sina empatiska och sympatiska förmågor och mer eller mindre driftat ut i det okända. Någonstans måste jag ändå tycka att det behövs galenskap här i världen. Någon måste passera gränsen för att vi ska kunna förstå vad som är rätt och fel. Och när någon passerar gränsen, eller ens närmar sig den, blir personen föremål för ickemänsklighets-epitet. De är visst människor, men vi mystifierar dem gärna och gör dem gärna till en kult. Josef Fritzl till exempel. Han går numera under namnet Monstret. Är han det monstret vi trodde på när vi tvingade mamma titta under sängen när vi var små, eller är han bara en förvirrad stackars människa som tappat sin verklighetsuppfattning och förmåga att empa- och sympatisera med sin omvärld, som så många andra? You tell me?

Nu ska jag ut och leka i solen, härlig morgon! KRAM//Henk Henk

Affisch!

2009-04-17T10:40:00.003+02:00

Sitter med tandborsten i mun och sneglar på de stora tomma dukarna som hånar mig från hörnet brevid fönstret. vad vill ni mig? Kan ni sluta stirra? Tror jag ska binda den stora av dem, bara för att visa vem som är boss! Den mindre av dem ska jag förmodligen måla på lite senare, jag funderar på att måla en text på. Något fyndigt och pop; kanske: PLAY eller BUY eller något annat lättsålt, haha! Mysigt här hemma, men fryser om fossarna. Elementet går på minimum, energihenrik har varit framme igen. Snart kommer han ta över fullständigt. I helgen kommer jag göra skolarbete. Mycket som lockar nu. jag har tusen projekt igång, och förändring är temat. Jag har bland annat gjort en Affisch åt Balettakademien i Göteborg som ska pynta gatorna i dagarna och under HBT festivalen lite senare i sommar. Uppsättningen heter I Det Vilda och är ett körprojekt med temat Eva Dahlgren. Slänger upp Affischen så får ni se själva! Nu ska jag twätta! Kram

You really don't mean shit.

2009-04-14T21:55:00.003+02:00

Så konstigt det känns nu. Jag är i Växjö igen. Vad är det man håller på med? Ikväll är en sådan kväll jag bara önskar jag gjorde skillnad i världen. Det känns väldigt drygt, när jag smakar på orden innan jag säger dem, men vafan håller man på med? Man trodde man var alternativ, man trodde man aldrig skulle bli som de andra, man trodde inte på de små naiva drömmarna om livet i lådan och människans småaktiga betingelser. Inget ont, men hej hej, jag är där. Här sitter jag, på en aka"fucking"demisk universitetsutbildning och smakar verklighetens sju små kakor. Jag läser tidningar om framgångsrika formgivare. Bruno Mathsson. Alvar Aalto. Hyllmetrarna försvinner bort i horisonten, men kakfatet blir aldrig tomt. Vad fan är det man håller på med? Akademiskutbildning - bara ett finare ord för lobotomi. Konsumtionens sju små helveten är vad som ligger på kakfatet. Lyssna, du gör inte en förbannad käft någon som hälst jävla tjänst genom att uppfinna ännu fler behov. Sluta pynta, sluta fucking pynta aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah! Jag orkar inte med att det finns en hel yrkeskategori som i sin egen rättmätighet tillåts sväva som alltvetande änglar över det lavasprutande köttsår som är mänskligheten, och gör detta genom att gömma sig bakom påhittade begrepp som människans behov och något så skändande som konst. Människan har inga behov som hon själv inte kan klara av, och du löser inte ett enda jävla problem, inte ens ett pyttelitet "måsskit på trotoaren"-problem genom att tänja gränserna ytterligare. Man måste ta ett steg tillbaka, kanske flera hundra steg tillbaka, kanske ännu fler. Formgivning är kultur - fel. Formgivning var kultur - rätt. Nu är formgivning bara en skadlig hobbyverksamhet för dem med mervärdeskomplex och för mycket tid med för lite problem. Människan är sådan, inga problem, mänskligheten är förmodligen den enda anledningen att jag faktiskt finner mig i det skitnödiga tillståndet i den akademiska världen. Mänskligheten - den äldsta ursäkten i historien, men också den bästa. Man är bara ett dumt litet djur med maktproblem som försöker skapa sina egna små alibin och få tiden att gå. Okej fine, men det är jävligt viktigt att den insikten finns med, för annars kan det gå precis hur långt som hälst åt helvete. Pust!

Det är knasigt vad några dagars ledighet gör med skallen. jag är som vanligt evigt tacksam! Under lovet smakade jag på en kaka som fick mig att undra vad som egentligen är viktigt. Byråkrati och akademien får se sig själv nedgjord. You don't mean shit när man jämför med individens egna kärleksfulla strävanden. You really don't mean shit. Kärleken är störst! //Henrik

Henrik tänker...

2009-04-06T01:57:00.003+02:00

Det är så jävla fantastiskt. Kyla, värme, rött,blått, ljust, mörkt, gammalt, nytt, högt, lågt, doften av varm asfalt och känslan av hur det känns att gå barfota på en nyklippt gräsmatta. Det så jävla fantastiskt vackert.
Vi har precis varit i Berlin, kom hem idag i födmiddags. Resan har varit helt otrolig, fullkomligt obetalbar. Jag kom på mig själv flera gånger att jag bara satt och tänkte hur vackert det är, allt som vimmlar runt omkring mig. Runt omkring mig brusade skratt och ljuden från bromsande spårvagnar, och skyskraporna kastade skuggor genom det sensommarlika storstadsdiset. Himlen var öändligt djup och blå och där satt jag, på en ö av tankar mitt i det underbara kaoset. Det slog mig att jag var nära att börja gråta. Det är så fantastiskt. När man var barn trodde man att när man blev vuxen skulle man få kontroll, men man får aldrig kontroll. Saker bara händer. Min klass, mina vänner och min familj, de bara händer mig. Det är så otroligt vackert, men lika flyktigt som en fjäder i vinden. Ibland hinner man bara njuta i någon sekund. det är så det funkar. det är så jävla vackert att det finns människor i världen som delar sina liv med mig. Jag skiter i om jag älskar er, aldrig mött er, inte delar samma intressen eller har samma sorts skor. Jag älskar er ändå. Ni är så himla fantastiska, och era liv är fantastiska även om ni inte alltid ser det. Allt är så viktigt och ändå så oviktigt. Tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack tack....................................................................................

Bilden är en tag jag gjorde på Berlinmuren, under vilken vi satte oss, lutade oss tillbaka och drack öl tills solen gick ner bakom staden.

Sol!

2009-04-01T16:17:00.003+02:00

okej, det är officillt. Våren har kommit för att stanna, säger aftonbladet löpsidor och jag hoppas de talar sanning den här gången. Jag satt för en stund sedan ute i loftgången och drack thé, solade och snackade en massa skit med cecilia. jag började faktiskt svettas, fast jag bara satt i t-shirt. Årets första svettdroppar fällda, förrutom de jag klämt ur mig på gymmet de 6 gångerna jag varit där sedan i jul. Sol, har hänt. Fotoworkshop där jag lekt modell och fotograf, har hänt. Ny frisyr, har hänt. Punka på cykeln händer fortfarande och jag undrar när jag ska ta tag situationen och fixa den. Tvätta kläder han hänt (wow?)... och nu klockan 19 typ, fart hela klassen söderut i fem lustfyllda dagar. Vi skall till Berlin. Rykten har nått mig om extremt höga temperaturer, 20 grader i skuggan. wohoo! Det ska bli väldigt roligt och intressant. Jag åker med bussen in till stan om ca två timmar, så nu försöker jag bara slå ihjäl tiden fram tills dess. Allt som ska göras inför resan är gjort, tror jag, ska bara stryka ett par t-shirts sen är jag klar.
Slänger upp en bild på frillan. Puss på er!

(OBS! Denna blogg är nu 100 inlägg gammal. WOHOOOOO.)

Jag går ensam genom Jesusparken och hör malmö vakna!

2009-03-31T00:29:00.004+02:00

Hallå! Jag hade en fullkomligt magnifik morgon idag. Punkad cykel har jag att tacka för det. Jag tog apostlahästarna till gagn och spatserade till skolan, och i örat ljöd Tomas Andersson Wij, som jag häftigt propagerat för den senaste tiden. Han är en helt otroligt känslosam musiker. Låten i filmen här ovanför, ja, den passar till allting. Jag upptäckte den när jag en annan solig morgon satt på ett tåg som skyndade genom sverige. Tåg är förunderliga ting. Det väcker så mycket tankar. Jag älskar att resa med tåg, och jag älskar kombinationen bra musik på tåg. det blir knappt bättre! Ja, i alla fall, För att återvända till min morgon. Åt en stor frukost och gick till skolan, kom fem minuter för sent men inte illa pinkat att gå till skolan på tio minuter från krebban. Ganska hyffsat tempo ändå. Därefter följde en lika fin dag, och nu sitter jag här. jag är helt varm inombords och känner nu när jag tänker efter att jag faktiskt inte kan göra någonting för att förbättra den. Är det ett tecken på att jag bör gå till sängs? IAF, så är filmen här ovanför projektet jag pysslat med ikväll. Spelade in råmaterialet på vägen hem från skolan, då jag tog en liten omväg genom fälten söder om campus. Nu ska jag sova. Godnatt, Kärlek!

Träningen är igång!

2009-03-25T21:46:00.004+01:00

Ja, så har man börjat besöka gymmet igen. Jag försöker med alla medel styra upp någon slags rutin igen, inte bara vad gällande gymmet utan vardagen i stort. de senaste tre och en halv månaderna har varit väldigt konstiga, och jag har egentligen ingen aning om vart de har tagit vägen. Men jag är jävligt lycklig i alla fall. Nu har jag nog inte tid att skriva så mycket mer. jag är bjuden på chips och film hos cecilia. Jag mötte malin och Cecilia när jag pustandes kom fram till Krebo (där jag bor). Hjärtat i halsen för alla gatlyktor på halva vägen från gymmet har gått sönder, så jag skyndade som en skållad gris upp för backarna.
Bilden är från en workshop i identitetsanalys vi hade förra veckan!

En sak till. Jag har designat om min vän Joels blogg. Kolla in den vetja:)
http://joelalmroth-live.blogspot.com
Bums i duschen! Tjing! :D

Reloaded

2009-03-19T07:57:00.004+01:00

Vad är det sol gör med en. Det är märkligt. Idag vaknade jag en halvtimma innan klockan skulle ringa, utsövd och på världens bästa humör. Solen spred sin vida ström över landskapet och sken in genom mitt fönster... En sång från det afrikanska bandet kenge kenge ljuder ur högtalarna denna morgon och jag fattar grepp om kameran, icke att ett sådant här tillfälle skall gås om miste, perfekt tillfälle för anatomistudier!
På bordet står gröten och ångar, jag har lagt ett lager sylt över den så den ser så där härligt god ut. tror jag ska äta den nu... Kramar

En vila, tack!

2009-03-17T18:13:00.005+01:00

Tjabba! Är i Göteborg för första gången på jättelänge. Det känns redan som om jag fått ett tusen ton kilo energi, ett helt års reserv. tack Victor, du är bäst på energi! Sedan av en slump ringde Oscar på söndagskvällen, och säger att han just kommit till Göteborg han med! Han skulle lämna arbetsprover från leksand till HDK, samma sak som jag gjorde förra året. Tänk att ett helt år har gått. I alla fall så hängde jag med Oscar hela måndagen, vi gick på stan o käkade sushi och sen gick vi till HDK och hälsade på adam som febrilt jobbade med att slänga ihop det sista med sina ansökningar till HDK - designlinjen. Han går redan på HDK men vill byta inriktning. Han arbetade verkligen in i sista minuten. Jag och oscar fick hjälpa honom med de sista grejerna, När klockan var två minuter före inlämningsdeadline var typ hälften av arbetsprovet inte limmat på kartongerna ännu. HAHA, så himla stressat. Så roligt att se dem igen. Adam har skaffat skägg, passar verkligen honom, nu ser han ännu mer Urban-culture ut! Bra bra. Vi tjingade också en snabbis på Calle!
Det känns som om man kan andas i Göteborg. Här finns så mycket utrymme och så många människor man inte känner. Så fort man stiger av tåget, så är det alltid, så forsar en känsla av frid över en som ett monsunregn. Himlen är alltid blå i Göteborg, hur gråmulen den än må vara! Älskar att jag kan fly så här. Ibland tänker jag på människor som jag känner som bor kvar i helsingborg, och kanske aldrig varit utanför skåne, med undantag för mallorca och Gran Canaria varannan vinter. Hur gör de när de vill fly? räcker det alltid med en promenad i Pålsjöskog?..Nä, jag älskar Sverige för mycket för att bara hålla mig till en stad! Äääääälskar!
Nu kommer victor snart hem. Ska hinna läsa lite innan dess. Tusen kramar från GBG. !!!!!!!!!

I'm puzzled..

2009-03-13T20:35:00.011+01:00

ja, första lediga dagen på länge. Vad konstigt det känns. plötsligt har jag upptäckt allt som jag har åsidosatt när jag koncentrerat mig så hårt på skolan. det fanns ett privatliv någonstans under den datorskärmsblekfeta hyn som blivit den sista tiden, lycka! Nu är det verkligen dags att spendera quality time med mig själv, odla mina intressen! Ta chansen, henrik! Snart är det nya arbetsprover till landets arkitektskolor och fler projekt i skolan, men nu är du ledig så; savor the moment!
Här ovan ser ni framsidan till mitt arbetsprov till konstfack, jag lovade ju att ni skulle få se lite:)
För att ytterliggare dela med mig av min vardag, vilket den här bloggen lite grann går ut på, så skickar jag med en länk till min klass hemsida med bilder på alla så ni kan gå in och titta vilka mina kreativa medspelare är. De är störtsköna hela bunten!:

http://www.vxu.se/td/design/arskurs_1/
Av någon dum anledning får jag inte länkfunktionen att fungera, men kopiera länken och klistra in i sökfältet.

Nu ska jag dock se på the matrix tänkte jag! ha en bra kväll. kramar!

aldrig förrut...

2009-03-11T15:27:00.002+01:00

Aldrig förrut har jag varit så här stolt över mig själv - aldrig! Tänk att jag klarade det, helt otroligt! Varenda liten fiber i min kropp har ställt sig på sitt yttersta för att ro hem de här senaste veckorna, det har till och med gått så långt som till att jag i förrgår hade en fyrtio timmars arbetsdag, dagarna innan det satt jag uppe över flera nätter och dagar arbetandes. Jag är fruktansvärt målinriktad, som en skarpladdad atommissil. detta kanske låter som en självgod egotrip, men jag känner att jag ta mig fan förtjänar det idag. för jag är klar. Jag har klarat av att ro i land två megamastodontprojekt på knappa två veckors tid. Så fruktansvärt stolt, fruktansvärt stolt!!!!!!
Nu väntar vila, gud vad jag skall vila...Och äta...

Utsiktstornet

2009-03-08T12:28:00.002+01:00

Presentationsbild av utsiktstornet; Sky Hide - Konstfackansökan 2009, Henrik Lindholm

OMG

2009-03-08T03:55:00.002+01:00

få se nu... klockan 08.30 i Fredags, klockan 07.40 i Lördags och klockan 04.00 i Söndags. Dessa är klockslagen jag gått och lagt mig de senaste tre dygnen, helt galet vilket jävla driv man har ibland! Arbetsprover för hela slanten förståss, skolarbetet får ursäkta! Det går iaf hur bra som hälst... Ja, som jag sa till Cecilia, det är vansinnigt hur mycket man lär sig när man bara har sig själv att lita på. Jag är den enda i klassen som söker Inredningsarkitektur och möbeldesign så jag har fått kämpa med uppgifterna alldeles ensam och tvingat mig själv att lära mig en hel jävla massa saker. Tex så lärde jag och Cecilia oss fotostudion helt utan hjälp. Man blir bara så extremt driftig när ens egen vilja och jädrar anamma slår in, man bara ska klara det, så är det! Jag är på sista uppgiften nu, rita ditt drömrum - lyder den. Det gick hyffsat bra idag, har fått en smashing idé som jag ska försöka få ner på pappret, det var längesedan man ritade hus och rum vill jag minnas, säkert tio år sedan typ. Jag ska se om jag kan lägga upp delar av arbetsproverna här när jag är klar, det vore väl skoj:) Nu ska jag sova, kramsikram. Kärlek! Slängde med en bild från i somras då Jag var i Lysekil hos Victor. Puss!

Händer mycket.

2009-02-26T22:48:00.000+01:00

Hallå! Oj vad det händer mycket roligt nuförtiden. Imorgon är det cocktailparty hemma hos frida och jessica, dresscode gäller! Ska snart prova kostymen och se om den funkar, har fått låna en scarfs av elin att ha runt midjan som en gördel, kanske ska toppa allt med en liten silvrig fluga också. Iaf så ska jag dricka upp min långlagrade skumpa! Inte nog med att det är fest imorgon. I övermorgon kommer farsan upp och hälsar på en snabbis. Det är nämligen så att det är hans födelsedag, så han svänger upp hit med en del prylar som jag behöver ha och så passar jag på att bjuda honom på födelsedagsfika och kanske vill jag även till ikea och handla en till bokhylla för en massa grejer står fortfarande på golvet efter två månader boendes här på krebban. Jag följer med pappa hem till Helsingborg över helgen och njuter över ett miljöombyte jag så väl behöver och förtjänar, växjö är ju sveriges regnigaste stad - dokumenterat är det så! Spännande tider, känner att trycket har minskat på konstfackansökan också, har ändrat inställning lite. Ansökan ska för fanken inte få ta över mitt liv heller! Nä, någon måtta får det vara, så det känns lugnare nu, kanske kan jag till och med unna mig att börja träna igen. jag blev så peppad när Hannabanana i klassen idag sa att hon fick strunta i att göra situps ifall hon ville komma i klänningen hon ska ha imorgon på festen - för mycket muskler. hör på den, jag saknar tiden då jag satte mig själv i första rummet. Dåligt henrik, dåligt. Men nu är det snart Mars och våren är här officiellt, från och med nu är det my way or the highway.
Jag skickade ut en del julkort i julas. Först nu har jag sammanställt alla, tyckte det skulle vara kul att få se dem alla samtidigt bara. Kanske hittar du ditt eget här på sidan:)
Nu ska jag äta lite på min nya ost jag köpte idag (brännvinsost) och så ska jag senare prova kläderna. Vi hörs och syns. Kramar på er där ute i cyberspace!

Ny design.

2009-02-23T00:28:00.000+01:00

Det är söndag natt. jag har målat igen. Jag gillar att måla på natten. Precis som med jazz, som också blir bättre på natten.i princip allt blir bättre på natten, nästan, allt känns så mycket mer intimt. Man låser in sig i ett litet rum av ljus i ett hav av mörker...
Statuscheck: har tecknat större delen av dagen och hängt en del med elin också som också varit lite rastlös, en klassisk söndag, haha. Antar att vi båda var lite slitna efter igår då vi var på Kafé deluxe och såg det fantastiska bandet babian. Den bästa liveakten jag någonsin sett, de var galna! Vi köpte givetvis skivor, de kommer bli dyra när babian slår igenom!! Så himla bra, känns som om jag upptäckt en ny genre indie-rock. Bla bla bla. Monologtåg, nu får det vara nog. Måste ju få mina åtta timmar innan jag ska upp och rocka måndagen. Godnatt!!

Bojkotta plastpåsen!

2009-02-21T09:40:00.000+01:00

plastpåsen, you think you need it - sanningen är att du inte alls behöver den, har jag upptäckt. JOY! Som jag ser det finns där två användningsområden för plastpåsar, annat duger de fan inte mycket till; bära hem saker till hemmet, exempelvis mat, och slänga saker i. Ta en ryggsäck eller en tygkasse med dig när du går och handlar, och när du senare skall slänga sopor, använder du istället för plastpåsar, min nya favorit... Gud va töntigt, haha. Men det är faktiskt en favorit för varje gång jag använder dem får jag en bra känsla i magen... De är en rulle med fullständigt biologiskt nedbrytbara plastpåsar jag köpt på ica, fungerar att slänga i komposten om man skulle vilja. Fungerar till alla slags sopor också. Skona heter företaget och dem ligger vid städattiraljerna i icabutikerna. Köp sånna! köp!!!!!! det gör skillnad. Bojkotta plastpåsen helt, det går!

In other news, känner mig lite svimmig idag. Mamma och jag brukar kalla det för huvudvärksväder, lite tryckande sådär. Huvudet känns trött och det känns som om ögonen långsamt borrar sig in i huvudet. Ingenting som inte två portioner gröt kan ordna upp. Humöret är på topp ändå, det är tur man är en smula naiv så man kan skratta åt det hela också. verkligen tur! Bla Bla Bla, nu kom jag inte på fler ursäkter för att slippa åka till skolan och jobba. Ibland önskar man att man hade en sån där Hipp Hipp hejar-klack med sig genom sin morgon så man kunde bli lite mer effektiv, hu jeda! =) Kramar

Det kantiga - Min nya grej?

2009-02-19T16:55:00.000+01:00

det kantiga förföljer mig. Jag tror det är min nya grej. Utsiktstornet till konstfack blir också kantigt. Nä, har inte tid för mer just nu. Vi hörs!

Söndag.

2009-02-16T00:15:00.000+01:00

Jag i kör - fyra stämmor. Känner väl att jag får kompensera för att jag inte fick se 2001:a space odyssee idag, med de andra. Lite "ergo sum" varvat med söndagsstigma. Imorgon är det ny vecka. Håll i er, nu jävlar. Godnatt! :D:D:D